Alltså, vad konstigt.
Jag har alltid gillat David Batra. Kanske inte så att han varit min favoritkomiker men ändå...
Jag har alltid tyckt att han varit rolig, kvick, verkat sympatisk som människa.
Så gick hans fru, Anna Kinberg Batra och blev mer känd och jag började fundera på det där, på dom två.
Anna Kinberg Batra har jag "inte alltid gillat." Varken tyckt är rolig, kvick eller ter sej sympatisk.
Tvärtom faktiskt, hon känns direkt iskall, högdragen och i allra högsta grad O-sympatisk.
Lite i samma klass som Filippa Reinfeldt.
Burr. Ryser lite inombords.
Å då har jag tänkt... kan (är det ens möjligt?!) att David Batra är så där varm å fin å klok som jag inbillat mej och samtidigt gift med en av landets främsta räpor?
Jag menar, par brukar vara relativt jämna.
Jämnsnygga, jämngamla, jämntrevliga.
Sällan är ena parten i ett par humanistisk och genuin medan den andra är motsatsen för då står de inte ut med varann och OM de gör det så måste de ha svårt för att hitta umgänge som gillar att hänga med dom båda.
Alltså, jag måste ha missbedömt David.
Så har jag tänkt.
Och inte bara David. Jag läste någonstans att Johan Glans och hans fru är nära privata vänner med paret.
Är alltså även Johan Glans en skitstövel? Trots att han verkar så ödmjuk å trevlig?
Så lyssnade jag igår på David Batras sommarprat och nnnjoo, jag gillar honom ännu.
Jag tycker fortfarande att han är fyndig, ödmjuk, självironisk på ett skönt sätt.
Att han verkar... ja, ganska sympatisk.
Så, frågan är om en trevlig snubbe kan vara gift med en riktig skata eller om det faktiskt är så att hans fruga, bortsett från att vi inte delar samma politiska syn, faktiskt oxå är trevligare än man kan tro?
Vad tror du?
Puss/ Asta
Jag tror absolut att par kan vara olika. Känner rätt många par, där den ena är jättetrevlig och den andra inte. Bland annat en annan känd politiker (som jag inte vill hänga ut), vars partner verkligen är rena raka motsatsen! Men jag känner också politiker som för vidrig politik, men som är rätt trevliga som personer. Och motsatsen: personer som har fina åsikter, men beter sig som svin.
SvaraRaderaMin bästa historia är gammal. Jag dejtade en period en riskkapitalist, en miljardär, som var bland det snobbigaste man kunde tänka sig. Han röstade förstås blått. Men han var en bra människa. En fin pappa, en bra vän, alltid ärlig, pålitlig och omtänksam. Jag tycker fortfarande mycket om honom.
Direkt efter träffade jag hans motsats. En fattig konstnär med hjärtat långt till vänster. Alla de fina åsikterna, men i praktiken ett svin: elak, fördömande, frånvarande som pappa och extremt egocentrisk.
Så det är inte enkelt, det där. Inte svart eller vitt.