Jag vill veta min plats (obs! inte ett inlägg inom s/m genren.)

Jag har sökt till Barnmorskeutbildningen fyra eller fem gånger förut.
Jag har kommit in varje gång men av olika orsaker tackat nej.
Jag hann söka tre gånger till sjuksköterskeprogrammet innan jag sista gången kom in på reservplats 23 eller nåt sånt.
Jag brukar tycka att det känns så himla sent att få beskedet i mitten på juli... eller ja, kring den 9:e juli, tror jag det skickas ut, 1½ månad innan utbildningen i så fall ska börja men i år känns det tidigt.
Va fasen, det ÄR ju snart juli.

Jag har, som trogna läsare känner till och ni andra får veta det nu, sökt betald vidareutbildning.
Det är något regionen erbjuder de flesta år. Det finns X antal som får betald vidareutbildning och dessa brukar framför allt tillfalla operation och IVA där behoven varit störst i många år.
Jag har sökt detta tidigare men aldrig ens blivit kallad till intervju.
Detta år kommer det tilldelas platser för barnmorskeintresserade, hur många har jag ingen aning om.
Intervjuerna skulle ha påbörjats i våras men sköts upp för att respektive chefer först måste lösa sina sommarbemanningar.
Jag talade med chefen på BB innan jag gick på semester och hon log lite skuldmedvetet och sa att de var på G.

Alltså, jag vill veta.
Utbildningen räknar jag ganska kallt med att jag ska komma in på.
Betalningen är högst tveksam.
Lån? Jag vet inte om det är nåt alternativ.
Dels så är det vääääldigt lite pengar att leva på och jag har en stor familj att försörja och dels är lönen som Barnmorska inte mycket att hänga i granen så med nya lån skulle det förmodligen innebära att jag efter avslutad utbildning går ner i lön.
Just nu känner jag mej som i ett limbo.
Kommer jag att byta bana, lägga om liv, starta på nytt?
Kommer jag efter denna schemaperioden jag nu går på vara student med allt vad det innebär eller är min BB tid en tillfällig sejour och i september månad är jag tillbaka på medicin som om ingenting har hänt och allt är som vanligt igen?!
Ja, men det är jobbigt att inte veta!

Jag har i alla fall bestämt mej för att OM jag kommer in och OM jag får betalt då tänker jag INTE fega ur den här gången. Då tänker jag i alla fall börja.
Barnmorskeutbildningen är himla tuff och jag har hört att det är på den vub'en (vidareutbildningen) som flest underkänns men kommer jag in vill jag i alla fall försöka.
Jag tror... TROR... att jag har de flesta kvaliteter man behöver som barnmorska.
Långt in i min sjuksköterskekarriär kände jag mej rädd för det stora och ensamma ansvaret en barnmorska har, för att inte ha blicken eller kylan, men med åren så tror jag att jag fått vad som krävs.
Jag hoppas det åtminstone och skulle det kännas annorlunda under utbildningens gång så ser inte jag det som en skam eller ett nederlag (jo, tjena) att avbryta. Då har jag testat.

Puss/ Asta