Vilka är dina styrkor?

Inlägget kräver nästan att du först läser det under. Det som handlar om vilka egenskaper hos mej själv som jag inte är så stolt över. Så ni inte sitter där å tror att jag vältrar mej i självförhärligande en vanlig torsdagskväll menar jag. Det vore ju förfärligt. Å så osvenskt. :)

Jag är lite sugen på att få veta vad ni tycker är det bästa med er?
Jag vet, för en del (mej inkluderad) kan det vara svårt att säga "detta är jag jäkligt stolt över hos mej själv."
Små barn tycker ju att de är fantastiska!
De vill vara i centrum hela tiden för allas blickar.
Se mej! Se vad jag kan! Se vad jag är fin! Se på mej, se på mej, se på mej!
När försvinner det där? Å varför?
Jo, förvisso. Det vore olidligt jobbigt att omges av sådana vuxna hela tiden.
Barn ÄR faktiskt både roligare, sötare och mer fascinerande att se på än en medelålders tant i kamouflagebyxor som snurrar runt runt och jublar hur fiiin hon är, men ändå... ni fattar hur jag menar.

Så? Vad är ni stolta över? Vilka är dina finaste kvaliteter? Jag SER minsann hur många som är inne å läser. Ni kan GOTT gå in å kommentera vad som är bra med just dej. Med mej skrev jag först :) En freudiansk felskrivning, gör det med för all del, skriv vad som är bra med mej.
Ehhh, du är... ehhh... alltså... ehhh... har en fin hund :)

Jag kan rätt mycket men inte så att jag är bättre än flertalet på det.
Jag kan en del om hundar, kan springa en bit, kan en del om barn, en del om sjukvård, en del om... öl, men jag är inte någon expert på någotdera. Är varken hunduppfödare, maratonlöpare eller barnpsykolog.
Jag kan laga mat hyfsat, jag är hyfsat humoristisk, hyfsat snäll och vad det gäller argumentation är jag just... ja, vad tror ni? Hyfsad. 
Men jag tror att det som jag ändå skulle vilja säga att jag faktiskt är ganska bra på är att lyssna och skapa förtroende, i synnerhet i min yrkesroll... eller ja, den jag lämnat.
Jag är bra på att snabbt läsa av andra människor och på att förstå många olika typer av känslor.
Man skulle väl kunna säga att jag har en stöttande personlighet, kanske i synnerhet gentemot patienter som mår dåligt psykiskt på ett eller annat sätt.
Kroppsspråket är vår främsta kommunikation och jag tror ordlöst jag förmedlar till människor som mår dåligt att jag både känner med dem och vet hur de har det.
Även studenter brukar uppskatta att gå med mej, inte främst på att jag är en jävel på nefrologi utan för att jag får dem att känna sej bekväma, trygga och önskade. Jag är hyfsat på att sätta PVK, hyfsad på att reda ut stress, hyfsad på akuta situationer, hyfsad på den kliniska blicken... HYFSAD suck, men just bemötande är min starka sida.

Hoppas väl ha liiite nytta av det i mitt framtida yrke med.

Puss/ Asta