Vackra Josefin Nilsson från Ainbusk singers har gått bort.
Hur är ännu okänt.
Men oavsett, alldeles för ung. Jag tänker inte säga alldeles för vacker och alldeles för begåvad (även om hon var det) för det är lika tragiskt när okända ica kassörskor går bort för tidigt.
Vi är födda 1969 jag och Josefin.
Det är något särskilt när människor, lika gamla som en själv, dör.
Mer greppbart på något vis och samtidigt mindre.
Jag må gnälla över än det ena och än det andra men jag vill tro att jag är mitt i livet.
Att jag har mycket tid kvar.
Vad som är viktigt för människor att hinna med under sina liv varierar ju förstås.
Men det finns undersökningar gjorda på döende människor och det de är tacksamma för respektive ångrar är relationer.
I slutändan spelar inte att ha sett Paris eller pyramiderna den största rollen. Det är inte hur vackert hem man hade, vilka karriärstegar man klivit på, pengar på banken eller om man fick till det där fallskärmshoppet.
Det är om ens barn vet att de är och varit ovillkorligt älskade. Om äktenskapet mått väl och om man slutit fred med sina föräldrar.
För de allra flesta är det, visar det sej när livet är nästan slut, att det var det som var det viktiga.
Det som var livet.
Inte vad du vågat och vad du fegat ur utan ATT du älskat.
Jag hoppas att det var så för Josefin. Jag hoppas hon funnit frid nu.
Mina tankar till hennes familj och nära.
Puss/ Asta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare