Status

Jag lever men inte så mycket mer.
Kan knappt minnas när jag mådde så här uselt fysiskt sist.
Febern kommer tillbaka på kvällar och nätter.
I natt vaknade jag av att jag frös. Vilket inte var så konstigt. Jag hade svettats så mycket att täcket var genomsurt och jag var blöt i hela håret.
Hostan är helvetisk då magmusklerna blöder och orken räcker precis till att gå upp eller ner för trappan.
Noah mår ungefär likadant och han har varit sjuk en vecka nu.
Vi är två slagna hjältar.
Jag får bli hemma imorgon med men på torsdag MÅSTE jag komma iväg till praktiken.

I morgon flyttar min dotter Nr II till Barcelona.
Hon å sambon har en flygstol och varsin resväska... det är allt.
Jobb å boende ska de lösa på plats.
Jag önskar att jag var en sådan där mamma som bara tyckte att det är häääärligt när ungarna hittar på saker å ting men även om jag är glad för hennes skull så värker mammahjärtat en smula.

Men en sak är underbar.
Nu är det spikat att Lars Winnerbäck kommer till min stad och jag har lagt helgen heligt ledig inför denna eventualitet. Imorgon skall biljetter reserveras.
Det är tre år sedan jag såg honom så det är banne mej dags.
Måtte solen skina alldeles innerligt vackert den kvällen.

Puss/ Asta