Feminismen och amningen

"Självklart är jag feminist. Att svara nej på den frågan vore att säga jag är idiot."
Jag tror det var Jonas Gardell som uttryckte sej så på ett ungefär i alla fall och naturligtvis håller jag med honom.
Feminism är för mej att kvinnor och män skall ha samma rättigheter ekonomiskt, juridiskt och socialt.
Feminism är för mej också att se och erkänna de patriarkala strukturerna som finns i samhället och att vilja förändra dem.
Med det sagt så anser jag att feminismen, så som den uttrycks och används, tål att diskuteras, värderas och omvärderas.

Jag har tänkt på feminism och amning många gånger.
Kända riskbakgrunder för att inte amma/ amma kort tid är t.ex. en svår förlossning, ett medtaget eller för tidigt fött barn, ung mamma och låg socioekonomisk status. Hur det ser ut bland uttalade feminister vet jag inte.
Men vissa bloggar/ medier/ röster i debatten jag följer ger mej den känslan. Att feminism gärna rättfärdigar till att välja bort amningen.
Därför att kvinnan och mannen jämställt skall kunna sköta barnet. Därför att mamman (och pappan) inte vill ge upp sitt gamla liv med umgänge, fester, träning mm. Därför att kvinnan (oxå) vill arbeta tidigt.

Och jag kan bli så trött...
Detta är min privata åsikt och inte min blivande barnmorskeåsikt, men jag blir så trött på den där synen. Både på barnet och amningen och den vuxna som vägrar att bli stor och vägrar att försaka.
Men oxå trött på den feministiska synen här.
Varför skall kvinnor orka allting å i alla tider av livet? Varför måste hon fixa att hålla alla gamla och nya bollar i luften hela tiden? Med karriär, utseende, fit kropp, socialt liv, hobbys, hem, barn, sex och mer där till.
Varför skyller vi ifrån oss ansvaret på mannen?
Säger "ingen klandrar pappan som arbetar 12 timmar/ dygn", "ingen tycker det är fel att pappa super till det på parmiddagen" osv.
OM det är sant så varför skall vi kvinnor bli lika kassa?
Måste jämlikhet och feminism se ut så.
Kan det inte vara tvärtom, att mamman och kvinnan blir idealet och att män istället kan snegla åt det hållet när det gäller karriär, umgänge eller vad det nu är.
Förstår ni vad jag far efter?

Vi kvinnor skall inte behöva göra som männen gör inom allt.
Låt könsrollerna ta det bästa av varandra.
Mamma är viktigast för det lilla späda barnet men båda föräldrarna skulle må bra av dra ner på takten och umgås mer med sitt barn. Sätta karriär och annat på stand by ett tag.

Amning är biologiskt hur neutralt vi än vill ha vår omvärld.
Ingen kvinna skall så klart tvingas att amma, men kvinnors förutsättningar borde öka och kraven på kvinnorna minska så att den mamma som faktiskt vill amma sitt barn så länge som WHO rekommenderar ( 1-2 år eller längre) skall kunna göra det.
Vi... både män och kvinnor... har massor av år, oceaner av tid, att förverkliga oss på efter småbarnsåren.

Vad tycker du?

Puss/ Asta