Tacksamhet å A som i Agneta

 

En liten Tacksam- över- idag- lista kan väl vara på sin plats. Det var länge sen och känns lagom ansträngande. Har andra allvarligare inlägg i skallen men orkar inte vara så där självutlämnande idag. Funderar på gränser vad det gäller personligt/ privat.
Dessutom är det viktigt att stanna upp och tänka på allt man har istället för allt man måste.
Vill ni komma i extra stämning så kan ni ju sätta på Agneta Fältskogs "Tack för en underbar vanlig dag" från 1975.
För unga läsare, Agneta Fältskog är alltså den blonda tjejen som var en del i ABBA och som alla flickor lekte att de var hemma på kammaren. Eventuellt med kalasbyxor på huvudet som substitut för långt blont hårsvall. Gärna med hopprep i handen som mikrofon. Och hade man en bästa vän som stod högre upp i den sociala hierarkin fick man nöja sej med att vara "den mörkhåriga" tjejen i ABBA istället och sen köra solo hemma innan läggdags. Fältskog har bortsett från ABBA gjort egna sånger, bland annat då den ovan rekommenderade dängan när hon tackar Gud för extrapris på kaffe och som jag av någon outgrundlig anledning kan hela texten på och ofta nynnar på FORTFARANDE.
Extra kuriosa: Björn som var ett av B:en i ABBA hade oxå en solokarriär och sjöng i samma veva (nä, faktiskt redan -68) en låt som heter "Raring" och som jag oxå kan utantill och nynnar på med regelbundenhet (oerhört sorglig kärlekshistoria där Raring dör) trots att jag knappt hört den sedan -76 eller nåt sånt när mamma spelade den på raspig grammofonskiva hemma i Högsbohöjd.
Se där... nu fick ni ju ändå ta del av personlig information. Jag å integritet ni vet... Bha.

Well... tacksamhetslista var det ja.

Solen har lyst på mej och de mina idag när vi gick en runda längs havet.

Jag har varit ledig. Underbart är kort å nu jävlar ska jag mer eller mindre bo på förlossningen de närmaste veckorna.

Det är fantastiskt roligt att praktisera på förlossningen. Det är fantastiskt roligt att försöka knyta an med de blivande föräldrarna och man kommer väldigt fort väldigt nära. Det är... så klart... fantastiskt roligt att (försöka) förlösa.

Bilen som nyligen varit inlämnad på reparation för X antal började här om dagen låta oroväckande.
Det var mannen som upptäckte det och han sa att han aldrig i livet skulle våga köra till Borås med bilen. Han! Han skulle inte våga.
Hmm, jag hade precis kommit hem därifrån men inte hört nåt.
Maken... som inte är bilmekaniker men ändå inte tappad bakom en vagn i sådana sammanhang... kände igenom bilen, det han kunde där hemma. Han körde några kilometer och den lät än värre.
Han spekulerade om X antal orsaker det kunde bero på, allt kostade 5000 kr och uppåt som vi inte har.
Idag tog han med den till jobbet och då hade både han och kollegan sett att ett hjul höll på att lossna.
Skruvarna var nästan ur.
Ohhh lord. Så tacksam för de 5000 kr som jag "sparade" och framför allt för att det inte lossnade och trillade av på vägen till Borås. DET hade varit mer än lovligt spännande.

Förkylningen är inte över men den står still. Inga tecken på att den vandrar än längre ner i luftvägarna tack o lov.

Hur har din dag varit?

Puss/ Asta