tisdag 13 augusti 2019

En kärringjävels tankar om sexualbrott



Jag har på sista tiden försökt hålla mej ifrån Facebooks debattsidor för det är lite som att kissa i sängen. Varmt och trivsamt en sekund men rätt snart kallt och otrevligt.
Idag gjorde jag dock ett litet snedtramp och halkade in i kommentarsfältet till ett debattinlägg på Aftonbladet med en fältassistent som skriver om faran med att se våldtäkter som ett problem som begås av de andra. Ja, det vill säga män från andra kulturer.

Och kvickare än en pollenallergiker börjar gnälla om våren är MÄNNEN... det vill säga de svenska rekorderliga männen... där och talar om hur det minsann är att vara kvinna (och livrädd för utländska män.)
När jag och andra kvinnor redogör för våra erfarenheter och rädslor genom åren bemöts vi av skrattemojs, förlöjligande, skrivningar på näsan och ett å annat "kärringjävel."
En man menade till å med att ok, men då måste våra erfarenheter skett före 2015.
För då slutade tydligen svenska män med att begå sexuella övergrepp och lämnade över till män från Syrien och Afghanistan?

Samtliga övergrepp jag upplevt genom mitt liv har skett av svenska män.
De väninnor jag har redogör för samma upplevelser.
Detta innebär inte att svenska män är extra farliga eller har en mer förkastlig kvinnosyn än andra män. Det beror snarare på att det bor fler svenska män här.
Det jag menar är, att om män på allvar, varit intresserade av vad kvinnor upplever och varit bekymrade över det så hade de lyssnat på dem som vet... kvinnorna.
De män, svenska eller av annan härkomst, som aldrig skulle begå ett övergrepp mot en kvinna behöver ju inte ta åt sej. De behöver inte gapa kärringjävel och bli röda i ansiktet av ilska för att kvinnor inte förstår att det är "dom andra" som är problemet!
Det är ta me fan både sorgligt och patetiskt.
Kvinnor struntar nämligen högaktningsfullt i vad det står i passet på gärningsmannen om hon blir våldtagen. Det är lika irriterande med en svensk man som kladdar å inte tar ett nej på krogen som om han är från Somalia.
Kvinnor har i alla tider dragit sej för att gå hem själva i mörkret och krampaktigt kramat en nyckelknippa i handen beredd på att försvara sej även före 2015.
Samma män som gastar om invandrares förfärliga kvinnosyn är de som sitter och gör sej lustiga över samtyckeslagen med kommentarer som "Nu behöver man ha ett femsidigt kontrakt för att följa med ett ragg hem" eller "Nu vågar man väl snart inte ge sin svägerska en kram på julafton."

Vi har i Sverige väldigt höga siffror gällande anmälningar om våldtäkt.
Det är något att förskräckas över men också att känna stolthet för.
Det beror nämligen inte, vad Lamotte än säger, på att fler våldtas här än i säg Saudiarabien utan på att vi har ett annat klimat av att anmäla och begreppet våldtäkt är vidare. 
BRÅ visar att man kan inte säga säkert att våldtäkterna har ökat alls sedan 2015 eller att det i så fall skulle bero på den ökade flyktingströmmen.
BRÅ menar vidare att en viss typ av våldtäkt, gruppvåldtäkter med unga gärningsmän och offer, är överrepresenterade av vissa grupper (ej etniskt svenska) men att svenska mäns våldtäkter sker på andra sätt.
De två värsta våldtäktsmännen vi haft i vårt land heter båda Niklas, är blonda och blekfeta.
Våldtäkt och taskig kvinnosyn har ingen etnicitet!
Vill man på allvar göra något för att göra livet tryggare för kvinnor så ska man lyssna på kvinnors upplevelser. Inte på rasistiska män.

Puss/ Asta

4 kommentarer:

  1. Väl skrivet. Samtliga övergrepp jag har varit med om har också skett av människor födda i Sverige. Jag anmälde inte, på grund av att jag inte ville må ännu sämre än vad jag redan gjorde. Det är fint att se att anmälningarna ökar idag. Jag önskar att jag varit i en sådan tid då, så att jag tidigare förstått att det inte var mitt fel. Länge hade jag PTSD, och kunde inte vara nära andra. Idag mår jag bättre, men än idag påverkar det mig. Man blir aldrig helt bra. Som så mycket annat, det man inte själv upplevt, är svårt att beskriva. Så jag förstår att människor inte förstår. Men det gör ont att det inte går att ändra. Fint att samtyckeslagen kom, men tyvärr dök ordet beaktande upp. Som om det av misstag går att ha sex med någon. För mig känns det som om någon skrattar åt våldtäktens existens. Även om jag förstår att fler domar blir möjliga. Men det finns inte oaktsam våldtäkt, bara grov eller inte grov våldtäkt. En våldtäkt är alltid en våldtäkt oavsett hur förövaren upplever det.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för din berättelse. Och precis som du säger, helt bra blir man aldrig.
      Jag är varken rädd el känner hat el skam men min sexualitet är inte vad den kunnat vara om övergreppen aldrig hänt. Kram

      Radera
  2. När jag tänker tillbaka så inser jag att det hänt ett ex antal gånger då män inte tagit ett nej för vad det borde ha varit. Å då pratar jag alla nationaliteter, hade en period i yngre dagar då somliga inte kom från Sverige. Jag kände mig alltid väldigt olustig men det var ju så det var på något sätt. De flesta män som jag suttit och diskuterat detta ämne med har väldigt gravallvarligt sagt att dom aldrig skulle göra så mot en kvinna...tills dom blivit kåt alltså...då har vettet gått ur dem, tyvärr. Så jag tror sällan på män idag oavsett vad dom försöker få mig att förstå.

    Det värsta jag varit med om är min X-make, när vi näst intill bestämt oss för att skiljas trots att han inte ville. Ingenting han sa bet på mig längre och då fanns det tydligen bara en sak kvar för att försöka kuva mig, våldtäkt. Det är det värsta jag varit med om och jag har aldrig känt mig så smutsig som då. Han knäckte mig nästan, jag anmälde aldrig då vi hade tre barn tillsammans. Men det var en väldigt grov våldtäkt. Idag hade jag nog (tror jag) anmält men så är jag äldre och förmodligen mer förnuftig och så har väl samhället gjort det lite enklare även om det fortfarande är svårt att fälla i domstol.

    Är jag då arg på män?
    Nä, jag vet ju att inte alla är sådana och jag har faktiskt aldrig varit rädd för att promenera på nätter. Jag har ju en emellanåt våldsamt svår ångest nattetid och brukar ofta nattvandra helt orädd för män eller andra människor men så bor jag förstås i en mindre stad där överfall inte är så vanligt. Kanske tur för mig!

    Kram

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fy fan vilket as han är ditt ex. Glad att du slapp därifrån. Kram

      Radera

Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare