"Klimakteriet?" sa en klok kvinna jag känner angående mitt gråtande.
Kanske, jag har tänkt på det som den jag är utan Cipralex.
Inte deprimerad... tro mej, jag har varit där, jag vet hur det känns, utan mer... hudlös?!
Hur som helst så bölar jag igen nu och har gjort i 1,5 timma.
Jag har sett på sista avsnittet... ever... av Orange is the new black.
Ett fint avsnitt. Ett värdigt och ändå...
Det är SÅ sorgligt att det är över efter 7 säsonger.
De hann bli mina vänner och som jag älskade dem!
Vem var min favorit?
Jag älskade latinobrudarna. Allihop men särskilt morsorna. Båda två. Av olika skäl.
Och Cindy, Tasty å knasiga, underbara Susanne
Red och Nicky förstås. Kanske allra mest dem och den varma mor å dotterrelation de hann utveckla.
Fig och Caputo. Mitt favoritkärlekspar
Och så klart, Piper å Alex. De är seriens nav. Utan att spoila för mycket är jag sååå nöjd med slutscenerna.
Lorna förstås. Godhjärtade, knasiga, fina Lorna.
Och Penntucy som gick från att vara avskydd till älskad.
Vackrast och coolast av dem alla. Poussey. Utskriven alldeles för tidigt men tack å lov med i min andra favoritserie oxå The Handmaids Tale. Jag skulle överge heterolivet vilken minut som helst för denna ljuva skapelse. Hon får vilken karl som helst att blekna. Lätt!
Tack för allt. Ni fick mej att vilja bli kriminell å hamna i finkan med er allihopa.
Älskar er.
Puss/ Asta
Vilket underbart bra hyllningsinlägg! Jag slutade titta i början på säsong tre om jag minns rätt. Har väldigt lätt till ångest och serien gav mig lite klaustrofobiska känslor. Sen har jag extremt svårt för Laura Prepon vilket också fick mig att ge upp. Ditt inlägg gav mig lite avslut, fint.
SvaraRaderaTack. Men alltså svårt för "Alex"??? Why? Hon får mej att vilja bli lesbisk.
Radera