fredag 17 november 2017

Som sist på denna planet...



Som typ sist i världen såg jag  "The Notebook" från 2004 med Ryan Gosling och Rachel Mc Adams i huvudrollerna.
Den var så himla fin!
Gillar ni kärleksfilmer med lite komplikationer och mot förmodan inte har sett filmen så MÅSTE ni göra det. Den är så vacker och jag vill typ se den igen NU.

Därefter såg jag Lasse Hallströms "Dear John", från 2010.
Också en jättefin film. Säkert hade den varit än finare om jag inte precis sett "The Notebook."
Det ÄR svårt att se en bra film eller för all del läsa en bra bok och sen raskt gå över på nästa. Samma sak med vin. Öppnar man en ny flaska av annat märke efter att ha druckit en första smakar den, åtminstone initialt, lite konstigt.
Dessa båda filmer har dessutom mycket gemensamt. Stor kärlek. Klasskillnader. Förhinder. Nu fästman. Innerliga brev.

Bara Nina har här svarat på mitt inlägg lite längre ner om vilken film som förändrat ert liv. På facebook fick jag massor av svar men jag tror att ni missförstod mej en del. Jag frågade inte efter den bäste film ni sett eller den film ni sett flest gånger utan om det finns en film som förändrat ert liv.
Själv valde jag ju "Turner and Hooch" med en ung Tom Hanks i huvudrollen.
Det är en lättsam bagatell. En komisk dussinfilm.
Det som var med den filmen var att jag fick upp ögonen för hundrasen Dogue de Bordeaux som kom att bli "min ras", något jag inte kan leva utan.
Men självfallet har jag sett bättre filmer. Både svenska och utländska.

Här är mina (så som jag minns det här å nu ikväll) bästa filmer
Mig äger ingen
Mona-Lisas leende
Love Actually
Torka aldrig tårar utan handskar
Boktjuven
En officer och en gentleman
Ömhetsbevis
Pulp fiction
Inglourius bastards
Änglagård 1 och 2.
The green mile
Thelma och Louise
The Notebook



Här är de filmer (så som jag minns det här å nu ikväll) som jag sett flest gånger
Grease
Love Actually
Turner and Hooch
Änglagård 1 och 2
Pretty women
Dirty dancing


Puss/ Asta

Himlen har fått en ny vacker stjärna idag


Bildresultat för richard wolf änglagård



Det är lite småsorg i det Pastassonska hemmet i kväll när Richard Wolf har avlidit 59 år gammal i lungemfysem.
Vidrig sjukdom. Vidrig sjukdom som drabbar framför allt rökare. Jag minns en föreläsare när jag läste på sjuksköterskeprogrammet som sa, "De som dör i cancer till följd av rökning har haft tur, emfysem är det jävligaste sättet som finns att dö på."
Efter det har jag ju vårdat massvis av patienter med lungcancer och emfysem och jag håller med. Emfysem är kvävningsångestens död.

Richard Wolf. Han slog ner som en bomb 1992 för den breda publiken i filmen Änglagård. När jag såg honom sitta där i sitt skinnställ, med kajal kring ögonen och coola brillor var jag 23 år gammal och blev förälskad i karaktären Zack.
Jag har sett Änglagårdsfilmerna, ffa 1:an och 2:an hur många gånger som helst och älskat dem. Yngsta dottern heter Fanny i andranamn efter Helena Bergströms roll och när jag köpte Gottfrid ville jag ge honom ett namn så som jag önskade han skulle bli. Han är döpt efter Günters rollfigur och blev precis så... stor, snäll och öppen för nya intryck.
De filmerna har betytt mycket för mej och framförallt är det Richard Wolf som brunnit klarast där.

Det finns några få kändisar man önskar att man fått vara vän med.
Jonas Gardell är en sådan för mej. Mia Skäringer en annan. Jag tror vi skulle gillat varann. Richard Wolf är oxå en sådan person. Överallt vittnar idag vänner och kollegor om samma sak, använder samma ord. Han var så snäll. Han älskade livet. Han tog hand om sina vänner.
Jag saknar honom redan oerhört och mina tankar är hos vännerna och familjen.

Vila i frid Richard. Sitt på din måne. Tack för allt du gav.

Puss/ Asta

Relaterad bild

onsdag 15 november 2017

Vilken är ditt livs viktigaste film?



Det låter kanske banalt och dessutom inte ett dugg överraskande för trogna läsare men den viktigaste filmen i mitt liv har inte vunnit eller ens nominerats till några Oscars.
Den viktigaste... överlägset viktigaste filmen i mitt liv... är en komedi med en ung Tom Hanks i rollen från 1989.
Jag såg den typ 1990, mitt hjärta stannade och mitt liv förändrades.
För alltid.
Turner & Hooch.

 

Några minuter in i denna poliskomedi kommer filmens huvudaktör i bild.
Han rusar fram på den brygga.
Han är atletisk, han är imponerande, han är det vackraste jag någonsin sett.
Han är en Dogue de Bordeuax, i filmen kallad för Hooch och när jag ser honom förändras allt för alltid.
En sådan hund MÅSTE jag bara ha! Jag har aldrig i mitt liv känt något så starkt som det. Aldrig träffats så.

1990 var jag, som av en händelse, på jakt efter min första egna hund.
Vi hade satt upp oss på ett hus i Falkenberg och jag var redo.
Men Dogue de Bordeauxer fanns inte i Sverige på den tiden och importer var inte alls lika vanligt som nu.
Jag försökte "kompensera" och besökte ett gäng Bullmastiff uppfödare, raserna är någorlunda lika exteriört, men tikarna gick tomma så det blev nåt helt annat.
Det blev en brukshund. En Bouvier des Flandres som levde i fjorton år.

För tretton år sedan fick jag möjlighet att skaffa min första Dogue de Bordeaux.
Min Märta.
När jag var och tittade på de sex veckor gamla valparna möttes jag vid grinden av en vuxen tik, den första Ddb jag någonsin sett irl och jag blev förälskad.
Så förälskad att jag ännu inte hämtat mej.
För än idag så tycker jag, hur jag än vrider och vänder på det, att ingen ras kommer i närheten av Ddb skönhet och personlighet.
Då 2004 visste jag bara att det var den överlägset vackraste hundras jag någonsin sett. Nu vet jag att ingen annan hundras ens kommer i närheten av dess personlighet och mentalitet, den har ALLT jag önskar av en hund, och så länge jag orkar rent fysiskt ska jag ha en Dogue de Bordeaux vid min sida.
Rasen är, bortsett barn å barnbarn, mitt livs stora kärlek.

En banal Hollywoodkomedi förändrade mitt liv för alltid.

Puss/ Asta