
... förmodligen är jag den enda.
Den ENDA som faktiskt längtat hela dagen efter hösten.
Årets enligt almanackans första sommardag. Innan sommarens ens har hunnit starta på allvar.
Jag kan inte ens skylla på min allergi ännu.
Min äldsta dotter... som annars är rätt lik mej... avskyr hösten.
Jag fnissar för mej själv för hon är nog den minst mindful aktiga människan jag vet.
Sist hon var hemma så var det knoppar på rönnbärsblommorna och hon sa "Åhhh nej, jag får ångest när jag ser knopparna, för då blir det snart blommor,som blir bär och när bären är röda är det höst."Ehhh.... ja, men dit är det ett tag.
Idag har jag...plötsligt... längtat efter klar hög luft. Mörka kvällar.
Grova kängor, koftor och halsdukar.
Naturens vackra färger och alla bra tvserier som drar igång.
Hockeyn och kärlekskranka bönder och stearinljus om kvällarna.
Röda rönnbär, doft av förmultelse och ett brusande gråblått hav.
Hösten är underbar tycker jag, det är verkligen MIN årstid.
Men jag gillar ju sommaren med och än har vi ju inte haft någon riktig sommar.
Fått allt det där som vi alla så väl behöver.
Värme, ljus, sociala aktiviteter. Bad, ljusa sommarkvällar, blommor och grönska.
Jag brukar behöva tanka ordentligt med sånt innan jag längtar efter hösten... och vintern som var... den var så lång.
Å ändå...ändå har jag alltså längtat efter hösten idag.
Jagfrågade min Mini om hon trodde att jag var unik som tänkte så?
"Ja, eller knäpp är väl en annan beskrivning" svarade hon.
Knäpp ja. Kanske det.
Sov sött mina vänner. Sweet dreams.
Puss/ Asta

