Plocka fram din inre strippa...

En vän frågade mej här om dagen om jag skulle vilja böra en poledancingkurs med henne.
Jag blev alldeles paff!
Jag som ser mej som kvinnosakskvinna och som är enormt mycket emot allt som handlar om att män tjänar pengar/ vinner lust på att kvinnor säljer sexualitet.
Men så vaknade den där lilla djävulen i mej och jag tänkte... varför inte?!
Alltså min vän frågade ju inte om jag kunde tänka mej svartjobba på en porrklubb. Hon frågade om jag ville gå en kurs. Ihop med andra kvinnor. För att göra nåt kul å annorlunda.
Och fy fan vilken skills att dra fram på framtida kalas å festligheter. Man behöver ju inte göra det i femton centimeters klackar och stringtrosor. Det vore rätt imponerande och otippat i jeans och t-shirt med.
Och nästan än mer imponerande som lönntjock mormor än ärtig nittonåring?!

Jag har ju alltid haft en inre rebell inom mej. Som protesterar mot det där välartade, väluppfostrade, förväntande.  
Svårt att tro med tanke på villa, vovve och volvoliv med barn och inga anmärkningar hos kronofogden. Jag har aldrig liftat i shorts i Arizona eller levt mer urbefolkningen i någon afrikansk håla. Inte ens hoppat bungyjump eller gått en kurs i keramik.
Men inom mej... vilket ibland sipprar ut lite försiktigt i form av en olämplig kommentar eller ett obegripligt uppförande för att sedan raskt återgå till vad som förväntas av mej.
Jag skulle mycket väl kunna göra något... mainstreamoväntat. Som att gifta mej med en kvinna. Eller en tjugo år äldre man. Jag skulle vilja bo i kollektiv med gris som husdjur och totalt okunnig testa gröna vågen livet.
Varför skulle jag då inte kunna gå en kurs i poledance?

Tja, förmodligen för att jag är stel som en pinne, osmidig som ett kylskåp, orolig för att göra bort mej som en konfirmand, rädd för att slå mej som en unge och... inte särskilt erotiskt lagd.
Men annars så, annars hade det varit jätte kul att pröva.
Faktiskt så kul att jag sneglar på lyktstolparna som finns där under mina promenader och tänker att jag skulle ju kunna pröva de där första move'sen. De där när man bara håller i stolpen å går runt och släpar på fötterna lite sensuellt.

Släpar fötterna sensuellt?! Ja herre gud, ni hör.

Puss/ Asta

2016 blir året som...

 

(Inga löften mer förhoppningar och riktlinjer. Utvärderas i slutet av december i år.)

Jag går på minst en Lars Winnerbäck konsert.

Som jag läser minst 12 skönlitterära böcker.

Som jag börjar springa regelbundet igen (och med regelbundet menar jag två-tre ggr/ vecka.)

Jag klarar av att springa en mil igen. 

Jag börjar på simskolan med Noah.

Jag har förlöst 50 normalförlossningar och haft 100 passningar.

Jag känner att jag duger och att jag får vara ny, oerfaren och inte kunna på mina praktiker- och att det är okej.

Som jag klarat av att skriva en D-uppsats.

Och självklart klarat de tentor och inlämningsuppgifter som väntar.

Har ett jobb på G där jag vill jobba. 

Jag slutar att lägga så mycket fokus på sånt som jag inte har med att göra.

Läser mindre dårskap skrivet av "Sverigevänner" på facebook eftersom det bara gör mej arg.

Dricker mindre alkohol. Är i dagsläget inte beredd att säga "nyktert år" men mindre slentriansippande för att det är fredag.

Deppar mindre över de som inte tycker om mej och spenderar mer tid med de som gör det.

Går mer på bio (kan inte bli svårt, jag går typ en gång vartannat år.)

Tar vara på sommaren trots att jag kommer arbeta.

Göra mitt bästa för att hantera ångesten bättre.

Fortsätta njuta av barnbarnen.

Hålla kontakten med mina favoriter från mitt förra jobb.

Miljöträna hunden oftare.

Spendera mer tid med min make.

Ta tiden från onödigt slöhängande på facebook.

Puss/ Asta

Första inlägget på nya året.

 

Första inlägget på årets första månad. Lite högtidligt nästan precis som när att jag fick börja om i min 10 års almanacka och skriva på första bladet, första dagen igen.
Då borde man förstås skriva något extra fint och tänkvärt, men jag har inget sådant på lager idag tyvärr.

Hur har er första dag på det nya året varit så här långt?
Själv har jag mest sovit å lullat runt. Inte för att jag är särskilt bakfull, klarade mej lindrigt undan där idag, utan för att jag ska jobba i natt.
Första passet på medicin sedan i april, på en avdelning jag aldrig varit förut, men jag känner mej lugn.
Tycker faktiskt att det ska bli lite kul.

I går var vi hemma hos goda vänner och hade en helt underbar soft kväll. Det är så skönt med gamla vänner där man känner varann så väl och ingenting behöver vara konstlat eller tillgjort.
Vi bjöds på jordgubbsbubbel då vi kom. Sen smält brieost som vi doppade nachochips i.
Därefter kycklinggryta med potatisgratäng och sallad. Jag drack julöl genom hela middagen.
Sen serverades vi tobleronetårta med kaffe och cointreau. Skumpa vid tolvslaget och gin å tonic till kortspelet. Å hämtning av sonen strax efter två.
Jojo.

Å på tal om nyår. Så jäkla bra hon var Malena Ernman var när hon läste Ring klocka ring.
Jag tror aldrig att jag lyssnat så på texten som i år och jag fick ståpäls av Malenas intensiva blick och klara röst när hon läste texten som ännu känns så aktuell. All hennes humanism och patos lös omkring henne. Mäktigt!

Nyårslöften då. Jag gav inget. Bara en slags diffus överenskommelse om att återigen försöka vara lite snällare mot mej själv. Ta mer hand om mej, inte vara så förbannat hård mot mej, minska ner på sådant som suger kraft och stjäl energi.

Gott nytt år.

Puss/ Asta