Här har jag gått och köpt en svindyr nagelolja för några veckor sedan bara för att jag ledsnat både på mina skivande naglar och på billig skitolja som är precis som fulla medelålders män, lovar mer än de kan hålla.
Jag har nogsamt droppat en dyrbar droppe på varje nagel och masserat in länge å väl på både tummetott och alla de andra naglarna, minst tre gånger om dagen.
Här ska ges fukt å näring. Banne mej.
Jag har klippt ner en bit, filat, polerat.
Här om dagen gjorde jag en myyyycket noggrann manikyr med underlack, färgat lack i tre lager och överlack.
... Och i dag går jag å rensar ogräs, sliter å bökar och drar utan några trädgårdshandskar så naglarna går av, skivar sej värre än någonsin å ser ut som fan själv!
Jag kan inte med bästa vilja i världen beskriva mej själv som trädgårdsintresserad.
Nej, jag är ledsen "min egen bästa kompis" (nu talar jag till mej själv i tredje person med. Det är väl bara typ Zlatan som kommer undan med det utan att verka alldeles stollig.)
Jag har inget odlarintresse, inget naturestetiskt öga, inga gröna fingrar.
Det enda som är grönt hos mej är mina ögon, min bisarra längtan efter att börja leva ett gröna vågen liv och en å annan grön klädtrasa.
Vår trädgård är rätt stor och den är gräs. Alltså gräsmatta. Som robotgräsklipparen Hugo tar hand om.
Jag har inga rabatter och de ändå växter som frodas förutom häck och gräsmatta är kischkål eller vad det heter kirshricj? Kirschhors? Ja, ni vet vad jag menar.
Det växer överallt. Jo, överallt.
Snyggt?
Nä inte särskilt.
Den kirsmichen började jag slita loss i dag på ena sidan av huset. Inte särskilt noggrant och inte särskilt planerat utan jag slet mest upp där jag kom åt. Håller min nyupptäckta trädgårdssysslorlycka i sej får jag väl göra en andra och en tredje gallring.
Eller om jag skulle satsa på att befria de övriga husväggarna från den meterhöga ogräsen först?
Kanske var det ett once in a lifetime mood jag fick där men jag tyckte det var vilsamt att få sitta ute och jobba med händerna. Ha fingrarna i den svarta kalla myllan, låta ett par gråsuggor fly för sina liv över min handrygg.
Det var... vilsamt.
Inget krav på att det skulle bli snyggt, inget jobb gjort för nån annan skull.
Bara sitta där mitt i jorden och försöka dra så rötterna följde med och sabba mina naglar så till den milda grad att inte ens Jesus skulle kunna fixa till dem mer.
Jag kunde till å med känna en viss njutning när naglarna gick åt fanders.
Jag är ingen ytlig fåfäng liten hoppetossa. Jag är en sån där "ett med naturen barn."
Nu är naglarna nedklippta så långt de bara går. Torra å eländig.
Men äsch, det är världsliga ting. Vi har värre problem i Astas hushåll just nu, större figther som skall utkämpas.
Kirsh-kors-kursh- OPI avocado komplex oil: 15-0
Puss/ Asta
Round up på bladen. Kirschkålen kan en knappt vinna över...
SvaraRadera