Jag tog ingen bild...

... men efter en stressig dag på jobbet (jo, det kan vara stressigt på BB, på ett annat sätt än på medicin men ändå stressigt) så kom jag hem, solen sken å jag tog en kall öl i solstolen och efteråt så hade jag den kanske mysigaste Noahvakt jag haft medan hans mamma stack ut å sprang.

Han tultade runt med mej på tomten nakenfis.
Vi luktade på blommorna, vi kikade i gräset på skalbaggar, vi rensade lite gräs, vi smakade på vinbär å han åt de två hemmaodlade jordgubbarna som lyckats bli röda.
Sen rände jag efter honom å vi kollade in både vår gräsklippare Hugo och grannens röda motorcykel som tydligen är det vackraste som finns för en liten kille på snart femton månader.

Han utvecklas så fort nu. Jag tycker han gör nya saker varje dag. Det känns som om han förstår mer å mer.
När jag tittar på foton så har han vuxit och blivit så mycket mer pojk än han bara var för några månader sedan.
Jag säger: "Kan du säga mommo? Mom mom mom?"
Han säger :"Mam mam mamma."
Jag: "Nej, mommo."
Han: "Mamma."

Att lyfta upp hans solvarma nakna kropp, pussa honom i nacken där håret lockar sej flera varv nu och höra hans kiknande skratt är ren lycka. Ren återhämtning och energitankning till själen.
Jag tog inget foto.
Men jag har sparat det.
Här inne.
Noah är för alltid sparad här inne.

Puss/ Asta