Min passion

Idag har jag varit och fixat mina fransar.
Det är en lyx jag unnar mej och mår märkligt bra av.
En sån liten detalj, men den får mej att känna mej snyggare å mer bekväm.
Det är så skönt att faktiskt inte behöva fixa ett enda dugg med utseendet om man inte vill och ändå se piggelin och fräsch ut.
Jag tänker aldrig ge upp det!

Började med det förra våren.
Hade bara tänkt att göra det en gång eller två men jag fastnade direkt.
Sedan gjorde jag uppehåll över hösten och vintern för jag tänkte att så där mycket pengar kan jag inte hålla på å slänga ut på mej själv. Att det var onödigt vintertid när man ändå kladdar med foundation och sånt.
Men hela vintern saknade jag det och när jag började igen i våras så bestämde jag mej att det var för gott.
Jag är värd det! kort å gott.

Det är ju hysteriskt vanligt numera med fransförlängning och man ser det på var och varannan människa.
Jag gör mina på Team Harvards hos en tjej som heter Aida och som hyr in sej där nån dag i veckan.
Jag tycker att hon gör dem så lagom.
Jag gillar att de är lagom. En del har så mycket att det syns på långt håll att det är fejk, det blir som stora plymer och tynger snarare ner ögat än öppnar upp det.
Mina är så att det faktiskt skulle kunna vara mina egna.
Älskar dem. Älskar Aida. <3

Precis så fåfäng är jag. Ibland. 

Puss/ Asta