Vad är en tant för er?

Den frågan ställde en facebookvän idag på sin tidslinje.
Jag är lite nyfiken på vad ni tycker också!
Vad står "tant" för hos dej? 
Jag tycker man kan se både en renässans och en utrotning av begreppet.

Tant är ett begrepp som används i allt mer positiva ordalag, i ett försök å i en anda som förhoppningsvis leder bort från den diskriminering som funnits kring den "åldrande, förbrukade kvinnan." Hon som inte längre har uppnosiga bröst, vill vara män till lags å har hela livet framför sej.
Nu talar starka röster för en erövring av ordet och begreppet tant.
Tant i betydelsen Fullvuxen kvinna som är trygg nog att släppa komplex och begränsningar.
Någon med pondus, kraft å erfarenhet som vågar ryta ifrån mot sådant hon finner orättvist eller ovärdigt och som respekteras för sin erfarenhet.
Jag kan sträva efter den rollen och delvis identifiera mej med den.
Jag är mer bekväm i mitt eget skinn numera å vågar hävda min åsikt och min rätt till att höras och säga ifrån.
Inte där än men på väg...

Tant kan ju oxå vara synonymt med torr å tråkig äldre dam.
Den typen av tant blir allt mer sällsynt.
När jag ser på gamla foton så var min mormor typ tant när hon var trettiofem.
Mer tant än hon var när hon dog.
Det handlade inte bara om att modet förändrats även om såklart kläder å frisyren påverkar oss när vi ser bilder.
Det var knälånga kjolar, rysliga och ordentliga blusar.
Det var inställningen om att vara gammal trots att de knappt kommit i klimakteriet.
Det handlade om att uppföra sej värdigt. Så som det anstår en... tant.
Jag minns att mormor pratade om testamenten å döden när hon var som mej.
Som om det kunde ske när som helst.

Själv använder jag ordet i båda betydelserna.
Både positivt och negativt.
När jag strävar efter att bli en starkare kvinna eller när jag möter en sådan där hopplöst ordentlig sak som snörper på munnen.
Tant i den negativa bemärkelsen kan man minsann vara som dryga tjugoåring med.
Håret i ordentlig tofs å smörgåspapper mellan frukostmackorna.

Puss/ Asta