Haspen är lös

Jag läste idag om någon som slängt en kull med kattungar i en soptunna.
När de hittades var en redan död av värmen.
Kattungar lixom?! Det sötaste som finns.
Man läser ju om sådana knäppa händelser dagligdags, rent ofattbara saker.
Ofta ren ondska men ibland bara dumt.
Det finns massor jag skulle skriva om detta med grymhet mot djuren å våra minsta, hur en människa med så lite empati för en djurunge oxå är farlig för en människa, att vi måste höja kattens värde i samhället och att djurägare för i helvete måste börja ta ansvar för sina djur och kastrera dem. 

Men. Detta är inte ett sånt inlägg.
Detta är ett inlägg om spärrar. Den som lämnar djur för att dö har en allvarlig spärr brustit för.
Men alla har vi spärrar fler eller färre och brister gör de olika lätt.
Hos mej tex....

Plåga djur och ignorera deras lidande... stort jävla sjutillhållarlås till spärr.

Klappa till mina barnbarn för att tålamodet brister... ungefär samma låsanordning.

Slå ihjäl maken för att jag blir väldigt arg alt. för att han tecknat en bra livförsäkring... ja, alltså kanske inte ett sjutillhållarlås på det. Mer... typ ett sånt där hjärtlås som satt på dagböckerna när man var liten. Lätt som en plätt att pilla upp med något spetsigt men om man inte var där å pillade, då höll ju faktiskt låset. Jo det gjorde det.

Mina risiga spärrar handlar nästan alltid om lättja.
Nu vore det ju gulligt å rart om jag "erkände" sådana där synder som egentligen inte är någon synd.
Åtminstone inte om man inte är en reinkarnation av Jungfru Maria eller så.
Att chokladspärren är så jäkla klen att jag på stående fot smäller i sej samtliga fyra kexchoklad som jag köpte till familjen i går är väl ingenting.
Att spärren halkar av när jag ser en halvtom vinflaska på bänken, jag är ensam hemma, ledig (och klockan visserligen bara är två på eftermiddagen) är inte heller nån stor sak för mej att erkänna även om andra får kallsupar av förskräckelse över att "dricka i ensamhet".
Olika spärrar som sagt.

Nej, hör ni. Jag ska ta å erkänna lite värre saker. Lite känsligare brister hos låsanordningarna.

Det HAR hänt att jag känt efter om jag inte är lite, lite sjuk och inte kan åka till jobbet halv sex en snorhal februarimorgon... och funnit att jo visst är jag det. Jag har ju svinont (nåja) ont... nånstans.

Det händer (snudd på hela tiden) att jag på kvällen tagit mej en öl (ja, en öl räcker... jag känner mej glasklar men öljäveln är där och fifflar med haspen) och jag köper saker på nätet i flygande fläng.
I går köpte jag en uppblåsbar krage till hund, en skönare och jävligt mycket dyrare modell av tratt, till Gottfrid.
"Det är väl ingenting" tänker kanske du. Snällt tänkt. Verkligen.
Men om man, tex sommartid, tar en öl per kväll i en vecka kan det bli ganska jävligt dyrt.

När jag ska handla presenter och julklappar till andra hittar jag alltid fler saker till mej själv.
Egospärren är klen den.

Om jag blir arg/ ledsen på mina barn, händer inte ofta för jag är ett sånt under av tålamod (å har väldigt snälla barn) så kan jag skita i att ringa upp och faktiskt känna att "Nähä du, sitt där du å tyck/ tänk så där då, jag tänker fan inte krusa" och på det är det nästan dödssyndstämpel nu för tiden, snudd på likställt med att plåga kattungar i soptunna.

Jag ljuger relativt lätt i vissa sammanhang. Tex har jag ställt in sociala åtaganden som deltagande på fester, parmiddagar, krogkvällar med hänvisning att jag tyvärr fått förhinder/ måste jobba/ inte mår bra och egentligen handlar det om att jag vill päsa hemma med Gottekillen å slippa gå ut.

Nu sitter kanske du å tänker att mina synder inte är så farliga?
Eller också tänker du att jag är en vansinnigt egocentrisk och karaktärslös kvinna?
Hur som haver är ovanstående inte mina värsta synder.
Men om jag rånat en bank, hånglat upp en gift snygg karl i en hotellobby medans mina vänner var på toaletten, dansat naken på senaste firmafesten, försökt förgifta maken med överblivna läkemedel från jobbet, förskingrat ungarnas spargris så skulle jag knappast berättat om det i en publik blogg som läses av såväl kollegor som familjemedlemmar eller hur?

Hur har du det med haspen?

Puss/ Asta