En Årskrönika

Så här års brukar jag göra en Årskrönika. I år glömde jag kvar min almanacka på Cypern och får förlita mej på Facebook där minnet sviktar.
Om jag enbart skulle gå på vad jag postat där så kom 2015 att handla om mormorsliv och ökande rasism i samhället.
Om jag bara tänker på 2015 så känns det som ett ganska tungt år. Men saker å ting bleknar och blir med bara några månaders marginal enklare och mer positivt.
Jag har under året utmanat mej med att byta jobb, med allt vad det innebar av att lämna trygghet och fina kollegor. Å sen lämnade jag det som hunnit bli lite bekant för skolan.
En hel del har varit fint, roligt och spännande med. Trots omvärlden.

Januari.
Påbörjade äntligen min nya tatuering där jag gjorde en cover up på min fula nalle.
Är fortfarande sjukt nöjd med den.
Var ordentligt förkyld och sjukskriven.
Läste en massa bra böcker denna månaden. Bla "Låt vargarna komma" och "Barnmorskan i Hope river."



Februari.
Jag som år in å år ut skrutit om att vara immun mot vinterkräksjuka och kaxigt låtit bli munskydd utan att bli sjuk åkte pang bom på Calici så det stänkte om det. Bokstavligt talat.






Mars.
Fick reda på att min avdelning skulle stängas. Blev förflyttad till en avdelning jag inte önskat och skild från de kollegor jag stod närmast. Kom i konflikt med min närmaste chef och blev sjukskriven.
På bilden nedan träffar jag kollegor en snabbis innan de skulle vidare på avslutningsfest som jag vägrade befatta mej med. Jobbiga veckor.
Åkesson var med i Skavlan och avslöjade de bevingade orden "Giv them hell" om när de ställde till oreda för hela svenska folket efter valet.



April.
Kom igång ordentligt med löpningen igen (även om det senare under sommaren skulle visa sej att jag var trögare å latare än tidigare somrar.) Investerade i de här godingarna och sommarens bikini på Intersport.
Vägde äntligen 60 kg.
Jobbade på 5A. Det gick/ var mycket bättre än förväntat.


Maj.
Var iväg på underbar dag med gamla kollegorna i Göteborg. Vi shoppade, åt god mat, drack alkoholhaltiga drycker. En fantastiskt fin dag när jag köpte den här jumpsuiten.
Hade två veckors semester med rätt kasst väder.



Juni.
Började jobba på BB. Helt ny miljö, nytt jobb, nya kollegor.
Kämpigare initialt än vad jag trodde att det skulle vara att va ny och inte ha sin plats ibland kollegorna.
Men ett fantastiskt roligt jobb när jag väl kom in i det och stor potential till att en dag trivas fantastiskt bra där. Det jobbar många härliga människor på det där stället.
Häftigast ändå att få jobba på BB var... söta bebisar och mys med dem till trots... att få vara med den här första fantastiska och omvälvande tiden som förälder. Få dela det med alla nya mammor å pappor.

 


Juli.
Jobbade hela sommaren men maken och jag var en Göteborgssväng och åkte räkbåt samt sov på Barken Viking och bara några helger senare sov vi här, i ett av de finaste rummen på Grand Hotell i vår lilla stad.
Det här stod framdukat när jag kom till hotellet direkt från jobbet.



Augusti.
Augusti om än den 31:e så började jag Barnmorskeprogrammet.
Pirrigt, läskigt, stort, roligt och spännande.
Så många år jag längtat. Äntligen på väg.
Pluggade mkt på egen hand helt exalterad innan skolan började.
Mycket på Nyheterna om flyktingströmmarna och bilden på den drunknade lilla Allen rörde upp en hel värld.



September.
Jag, Mini och Noah var på Cypern.
Strandloppsbett, full morsa, sjuk unge och försenat flyg till trots så var det en bra vecka som skapade minnen med den här lilla mannen för resten av livet.
Nog det starkaste minnet av året ihop med skolan.



Oktober.
Den kom äntligen!!! Tre månader senare än lovat men den kom.
Min Fjällrävensväska. Intensiva dagar i skolan. Kul men krävande ffa psykiskt.



November.
En oerhört mild inledning på vintern. Många å långa promenader med den här fina mannen.
Som ställde till en del i den här månaden men som ändå är en räddning i ett turbulent liv rent privat med sjuka anhöriga.
Sonen flyttade hem.



December.
Tilltagande privat oro. Så här i slutet av året känner jag mej oerhört sliten och orolig både för vad mitt privata liv och det "världsliga". Mitt i detta är den här lilla mannen och "flickan jag inte får lov att visa på bild" det finaste i mitt liv som ger mej hopp.
Mycket som säkert blir svårt väntar 2016 men säkert massor som är spännande å kul med.
En till bebis i familjen i juni. Praktiker, D-uppsatsskrivande, Winnerbäckkonsert, BB jobb i sommar å att få fortsätta hänga med dom jag älskar.
Å för alla er som undrar och förbryllade har väntat... jag väger ut. På 66 kg. 6 + sen i april.

Puss/ Asta