Här har jag svårt att hitta på nåt "nytt."
Lady Dahmer skrev ett inlägg om att barn i Sverige inte ska belastas för att andra har det dåligt och känna skuld. Det kliade i henne av en artikel där en unge gav bort sina födelsedagspresenter som julklappar till flyktingbarn. Inlägget kan ni läsa här.
Jag håller inte riktigt med.
Jag tycker det är svinviktigt att prata med barn om hur världen ser ut och om den orättvisa som finns.
Somliga skulle säga att jag hjärntvättat mina barn till ett socialt samvete. De är samtliga vänster på ett eller annat sätt. De är uppfostrade till ett kritiskt ifrågasättande och till att heja på Frölunda Indians.
Nåt annat vore otänkbart :)
Jag har svårt att föreställa mej att något av mina barn skulle bli moderat. Att de skulle bli sverigedemokrater finns inte på kartan. Sådana värderingar uppstår inte ur ett vakum.
Två saker är viktigt när man talar med barn om svåra saker som krig och social orättvisa.
1.) Att inte ge dem mer information än de kan hantera för åldern. 2.) Att presentera lösningar, ge dem någon form av hopp om att saker å ting kan förändras.
På min tid som småbarnsmorsa fanns inga tiggare utanför mataffären.
Vi talade om varför vissa barn ständigt hamnade i trubbel på förskolan och vi hade ett fadderbarn som barnen var med och handlade presenter å skickade kort till.
Vi la pengar i bössor och de har på något sätt å på någon nivå alltid varit medvetna om missbruket som finns i min familj.
Förövrigt världens bästa sätt att få sina tonåringar att hålla sej ifrån hasch och annan skit... låt dem bli medvetna om att morbror fick en psykos vid första användningen. :)
Jag tycker det är fint att barn precis som vuxna gör uppoffringar inför andra.
En julklapp som lämnas till någon annan, en veckopeng som skänks till välgörande ändamål eller vad det nu må vara. Påminnelser om att de lever så som alla barn borde leva men trots allt inte gör.
Det är inte vi som har det för tryggt, det är dom som har det för otryggt.
Sen detta frossande i julklappar.
Även vi har haft det så förr om åren. Så mycket klappar att barnen till slut inte orkar öppna.
De bara sliter upp paketen och lägger sakerna i drivor å dan därpå så tjatar de om att de inte har nåt att göra. Jag tycker det är smaklöst av oss vuxna.
I år, mycket tack vare att jag får ut 10 000 kr mindre/ månad, så får barnen... och bara barnen... var sitt paket av mormor å morfar. Jag älskar dem så jag skulle dö för deras skull men julklappar är bara julklappar. Saker de inte behöver.
Puss/ Asta
Jag håller med dig i det här. Jag ställer inga krav på mina barn att de ska skänka, men jag informerar om hur oerhört privilegierade vi är jämfört med nästan resten av hela världens befolkning. Jag tycker det är viktigt att de förstår hur bra de har det och att det inte är någon naturlag att just de fick det bra, utan mer en slump. Det är de värderingar jag ser som mitt ansvar att se till att de får med sig i livet!
SvaraRadera