Hoo hoo i stugan, har ni överlevt?
Asta sitter... fortfarande vid liv, men rätt trött... efter en himlans fin och intensiv Julafton.
Tomten har dragit vidare, julmaten lagt sej om midjan, knäcken är nästan slut och lillnissen härjar fortfarande runt med sina julklappar efter att ha "sovit middag" mellan typ klockan åtta- tio.
Käckt.
Jag är ingen storfantast av jul men måste säga att jag kan tänka mej att omvärdera det hela.
Med barnbarn som andäktigt stirrar på tomten och sedan lyser av lycka över paketen så inser jag lixom vitsen med alltihop.
Det är inte perfektionen. Det är skit samma om skåpsluckor är kladdiga och köttbullarna hunnit bli kalla när janssonen är varm. Det är skratten, lyckan och fascinationen hos små älskade barn som är grejen. Tänk att jag skulle hinna bli mormor innan jag fattade det!
Min stora flicka och Ängla kom redan igår, så vi hann leka å busa och koka gröt till tomten på kvällen och idag fick vi hela dagen tillsammans.
Sonen var ju redan här (han bor tillfälligt hemma igen), svärsonen till min äldsta dotter kom på förmiddagen, dotter nr II till Kalle Anka och av mamma har jag inte hört något på tre dagar.
Får oroa mej för det imorgon.
Det var mysigt och jag tog en mängd fina kort men större delen av familjen är skygg för att visas upp på bloggen å jag får respektera det (även om jag har lust att strunta i det å visa hur fina de är allesammans, inte minst den lilla Ängla prinsessan.)
I år skar vi ner på julklappar rejält och i princip så var det barnen som fick.
Men jag fick faktiskt en bok av min äldsta dotter "Kvinnan som stal mitt liv" av Marian Keyes (det får bli övriga juldagars projekt) och en trätratt (Pinards stetoskop) av Mini.
Blev väldans lycklig över det.
Nu ska jag ta mej en glögg. Hoppas att du har det bra.
Och Sahra, om du läser här. Grattis på födelsedagen.
Puss/ Asta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare