lördag 28 maj 2016
Äktenskapet mellan Danne E och Emma
Dan Ekborg 60 år (alltid tyckt att han ser obehaglig ut den karln) har gift sej för fjärde gången i ordningen med Emma 25 år. Min första och högst opolitiskt korrekta tanke var "Burr, snuskgubbe" och en (rätt stor) del av mej känner så fortfarande.
En man på sextio år, som varit gift tre gånger innan är i en helt annan situation än en kvinna på tjugofem år. Jag har barn i den åldern och vuxna eller ej... de har en del erfarenheter om livet framför sej vilket märks. Det där som Ekborg yrar om till sitt försvar om att han har en ung själ och hon en gammal är bara nys tror jag...
Och sen kan jag spekulera. Vad den där lite läbbiga farbrorn attraheras av hos denna släta unga dam och tvärtom och ... och tycka vad jag vill om det men någonstans på vägen blir jag stoppad av min egen tanke... "Och? Är jämlik, jämställd, äkta och innerlig kärlek den enda godtagbara grunden för ett äktenskap?"
Vem bestämmer det?
Människor har i alla tider och på alla platser ingått äktenskap och hållit fast vid dem samma av olika anledningar. Några riktigt skrämmande så som döttrar som säljs till äldre män för att familjen inte har råd att försörja dem eller kvinnor som inte vågar lämna sina män för att de är rädda för hans aggressivitet men om vi bortser från det...
Alla gifter sig inte eller stannar kvar i ett äktenskap för att de är så satans kära i den andras inre egenskaper.
Pengar, ungdom, makt, ett visst sorts liv, ömsesidig nytta, trygghet, barnens väl och ve... det finns massor av andra skäl och jag tror... med risk för att få trollet efter mej igen... att de flesta som levt i en riktigt lång relation i perioder har haft andra skäl än innerlig förälskelse.
Så okej. Han vill ha en ung flicka som en fjäder i hatten. Lite fast hull att tumla runt med.
Luta sej tillbaka och titta på toppiga bröst när hon klär om.
Hon kan ha pappakomplex, vilja ha hjälp i karriären, leva under andra ekonomiska förutsättningar.
Eller så älskar de varandra. För varandras vackra själar. Host.
Men so what. Så länge det är ömsesidigt och båda parter är vuxna så gör väl de som de vill.
Värre saker händer på vårt klot hela tiden.
Fast alltså erkänn att han ser ut som hennes farfar?
Puss/ Asta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare