Det är bara hår. (Hjälp mej nu för fan.)

Inlägget kommer under bilderna.









 

Jag vill klippa mej/ förändra mej. Jag känner mej tråkigare än fan själv.
Tidigare har jag alltid haft en väldigt osentimental syn på hår.
Hår är hår... och det växer ut igen. Jag har klippt och färgat hej vilt.
Men sedan det blev så här långt... vilket har tagit evigheter utan att bli särskilt bra... så är jag skitfeg med det.
Blotta tanken på att klippa det ger mej ångest men lik förb... suckar jag åt det varenda dag.
Det är som att spara på ett gammalt äktenskap bara för att det är just... gammalt.

Här är några rätt balla frisyrer tycker jag.
Men gemensamt för samtliga bilder är att de är på unga och snygga tjejer.
Tjejer som förmodligen skulle varit snygga i allt från rakat till midjelångt svall.
Jag är gammal och faktiskt inte särskilt snygg. Mer ful om vi ska vara noggranna men det behöver vi kanske inte vara.

När man blir... ja, äldre så händer något lustigt. Om man med lustigt menar just motsatsen, riktigt olustigt.
Det som tidigare eller på en yngre människa skulle varit coolt blir på en något äldre kvinna bara desperat.
Det är väldigt lätt hänt att det istället för att bli punkigt blir vinpimplande socialbyråtant.
Det skulle kunna hända med både anarkistiskt rött eller upproriskt silvergrå.
Det skulle kunna hända med både "kort killfrisyr" och rockig lugg.
Det skulle faktiskt inte vara ett dugg osannolikt ens.

Puss/ Asta