Ja, vad tycker du?

 

Jag tycker så mycket hela tiden. Jag tror faktiskt inte alla människor gör det. Men jag tycker.
Tycker å tänker och vet bestämt. Om mycket i alla fall vet jag bestämt vad jag tycker.
Jag tycker tex att klassklyftor är av ondo, att skatter är något bra, att vi verkligen inte skall legalisera cannabis och att Dogue de Bordeaux är den vackraste hundrasen.
Jag tycker att skånska är vackert, att pizza är gott, att Jimmie Åkesson är en rasist... en slipad sådan men icke desto mindre... en rasist.
Men det finns sådant... tro det eller ej... där jag inte riktigt vet vad jag tycker.

Husfridsknull är en sådan sak.
Alla är införstådda med vad jag menar med begreppet?
Att ha sex med sin partner för husfriden ( eller för att partnern inte ska lacka ur å bli bedrövlig att leva med, för att stärka förhållandet, för att vinna nån fördel eller slippa nån nackdel) skull.
Alltså trots att man inte är sugen själv.
Ni vet "Blunda och tänk på England."
Jag VET inte vad jag tycker egentligen.

Å ena sidan kan det ju låta helt självklart.
Det är väl klart att man inte ska ha sex om man inte är sugen.
Det är väl klart att man i sitt eget hem och i sin egna relation alltid ska kunna säga nej om man inte vill.
Att ett haltande eller obefintligt sexliv står för någonting annat och att ingenting blir bättre av att tvinga sej till det.
Vi kvinnor... om det nu är kvinnor som inte har lust då... är faktiskt inte längre mannens ägodel.
Hur ska man då kunna ha sex om man inte är det minsta kåt?
Då får väl han typ... leka med sej själv eller nåt.

Å andra sidan. Det finns ofta just det, en annan sida.
Å andra sidan. Om nu olusten är så stor att den inskränker sej till i princip... aldrig. Alltså jag talar inte om män (?) som är så bortskämda att de gnäller om de inte får till det tre dagar i veckan utan jag talar om ett verkligt haltande sexliv.
Hur skall man kunna kräva det av sin parter? Bara för att inte jag vill dömer jag dej till evig sexlöshet om du vill leva med mej.
Sex är trots allt en viktig del för många människor.
Alltså, de flesta... inte alla, men de flesta... äktenskap mår bättre om man har sex.
Inte bara där å då under täcket utan som par.
Sexet är ju trots allt det som gör relationen unik, nåt man förmodligen inte har med vänner å andra som man oxå tycker om.
Och när det kommer till kvinnor är det ofta så att ju mindre sex vi har, ju mindre sex vill vi ha.
Det måste lixom tränas och underhållas för att komma igång.

Ändå tror jag få kvinnor inte vet hur det känns när man haft just husfridssex.
Kanske framför allt för oss kvinnor som har övergrepp med oss i bagaget.
Det kan kännas väldigt... skitigt och ensamt.
Det kan kännas så i alla fall. Det kan oxå kännas som något bra och "nu är vi på G" och "jag gillar ju den här snubben i alla fall."
Jag har hört alla varianter när jag pratat med tjejkompisar om sånt här.

Vad tycker du?
Och vilka är dina argument?
Eller är det så att det kan vara både ock?

Puss/ Asta