Intensiva, intensiva dagar är till enda.
I torsdags kom Ängla pängla hit för att vara hos mormor medan hennes mamma och pappa skulle föda barn. Ja, nu var det väl egentligen mest mamma som skulle föda barn och pappa som skulle sitta på en stol bredvid men ni fattar.
Hit kom hon i alla fall, den blivande storasystern med sin lilla resväska och livet kommer aldrig mer bli det samma för henne. Idag var vi å lämnade tillbaka henne.
Min dotter inducerades då barnet var väldigt stilla och det gick undan. Mindre än tolv timmar från att induktionen startades till att Änglas lillebror var född. Vacker och frisk (tack å lov) men säkert inte uttagen i onödan för han var lite torr.
Han är väldigt lik sin mamma när hon var nyfödd med ett lite farbrorlikt utseende och massor av svart hår. Doftar helt ljuvligt och trivdes ypperligt i sin mormors famn.
Jag är överväldigande förälskad i denna lilla varelse redan.
Två nätter sov den lilla damen här och det gick väldigt bra. Om man med bra menar att jag var nära invalidiserande trötthet när jag kom hem och sov i två timmar för att ens kunna formulera meningar på fler än två ord.
Nej, men Ängla var jätteduktig. Man är fortfarande ganska liten när man är tre år och så där superofta träffas vi ju inte. Men det blev ingen panik alls utan hon fann sej väl till rätta och det lilla vemod av saknad efter mamma som dök upp framåt släcka-lampan-dags försvann med saga och snutte.
Det är roligt att få vara mormor på ett annat sätt än vad jag är till Noah.
Noah delar jag ju hem och liv med, vi är varandras familj och vardag på ett annat sätt.
Ängla kan jag mer vara busig å tillåtande å godiserbjudande med.
Så här har käkats glass å jordgubbar, chips å choklad, godis å festis, våfflor å sylt.
Här har skippats middagslur och varit uppe sent.
Det har varit underbara och tröttande dagar.
Jag är inte riktigt van vid att vakna på nätterna för att det ska drickas vatten och sedan vakna för att gå upp och leka halv sex. Jag är faktiskt knappt talbar så dags. Måste jag upp (för jobb eller annat) så vill jag vara i fred, dricka kaffe och tjura. Funkar inte riktigt med en treåring.
Och sen denna svartsjuka mellan Ängla och Noah... och Gottfrid på ett hörn som började lite försiktigt från start där jag noggrant fick ha dem i varsitt knä, pussa varannan gång osv till idag på förmiddagen när varje situation ledde till skrik och panik.
Från början var rivaliteten väldigt mycket om saker eller att få göra något, att få uppmärksamheten.
Idag var det mer om person hela tiden och varsitt knä dög inte alls. När man höll den ena grät den andra.
De var nog rätt trötta gullungarna med. Jag tror Ängla var väldigt nöjd med att få komma hem till sin mamma å pappa igen och jag tror Noah var lika nöjd med att få åka med hem själv i bilen.
Och det har minsann inte varit alls lika noga med att den lilla mannen ska sitta i mormors knä ikväll.
Summa summarum. Allt gick väldans bra och jag är ett barnbarn rikare.
Bild? Tyvärr inte, föräldrarna vill inte det så ni får ta mej på mitt ord.
Han är ljuvlig!
Puss/ Asta
Supermormor ❤ Puss Emelie ❤
SvaraRadera