Vilka är dina populäraste inlägg någonsin?

Här är mina...

5:a Skrevs 2:a januari 2015 och handlade om att det är tungt på jobbet och att jag känner mej farligt nära utmattning igen.

4:a Skrevs den 10:e januari 2013. Mitt avsked till Märta, samma dag som hon dog, och sedan klev jag in i dimman. Minns detta inlägg. Minns inte mkt mer av veckorna som följde.

3:a Skrivet 2:a januari 2014 Svar till en Sverigedemokrat. En extra korkad Sd'are då han inte ens är svensk.

2:a Skrivet 9:e juli 2013 Öppet brev till högsta Ansvariga politiker för Hallands sjukhus

Tadaaa 1:a Skrivet den 2:a juli 2013 Jag och två av mina kollegor skriver inlägg om vår arbetssituation.

Summa summarum. Politik och sjuksköterskors arbetssituation verkar intressera er mest.
Själv minns jag nu Märta inlägget allra allra bäst av dessa inlägg, kanske av alla inlägg jag skrivit, på den här portalen 2247 stycken sedan 2012.

Här är det igen. 

För alltid

Stanna alla klockor, stäng av vår telefon.
Ge köttben åt hundarna, få iväg dem härifrån.
Stäng locket på pianot, låt trumman ensam dov
ledsaga kistan och de sörjandes hov.

Låt flygplan skriva över himlens sista glöd
sitt vita jämrande budskap...
Hon är död!
Klä duvorna i sorgflor
på gator och på torg.
Ge polisen i trafiken
svarta handskar av sorg.

Hon var mitt norr, mitt söder, mitt väst, mitt öst.
Min arbetsvecka, min vilotröst.
Min dag, min natt, mitt tal, min sång.
Jag trodde kärleken var evighetslång. 

Ta bort alla stjärnorna.
De behövs inte mer.
Månen kan slockna,
solen monteras ner.
Dra proppen ur havet,
sopa bort all skog.
För ingenting kan någonsin bli bra sedan hon dog. 

W.H Audens

Hon är borta.
Den 10:e januari- 2013 ca 17:40.
Hon finns inte mer.
Efter en pigg dag med egen promenad och efter att ha vaktat tillsammans med Gottfrid gick hon och la sej under trappan.
Vid fem började hon andas konstigt. Frustande. Snarkande med öppna ögon.
Vi, jag och Gotte, skulle precis åka till valpkursen.
Då såg jag.
Hon försökte ställa sej upp men föll.
Vi hann dividera om hur vi skulle få in henne i bilen för att få in henne till veterinären när hon ändade andning. Fick flåsande andning med andningsuppehåll.
Jag la mej tätt intill, höll henne hårt.
Så gick hon.

En del av mej är lättad. Efter tusen tårar kan jag känna tacksamhet över att det gick så fort. Över att hon fick dö hemma.
Men sen kommer de hemska orden alltid och aldrig till mej.
Hon kommer aldrig mer tillbaka.
Jag får aldrig mer se henne.
Jag kommer för alltid vara ensam.
Jag kommer för alltid vara halv.

Älskade Märta.
Du var min stora kärlek, min bästa vän, mitt ankare i livet.
Du var min trygghet, min stolthet, min ledstjärna.
Jag försökte ge dej det bästa av liv i gengäld.
Jag äskar dej. Jag saknar dej.
Du kommer att fattas mej varje dag i resten av mitt liv.
Nu. Alltid.

/ Asta