Ge mej era bästa tips.

Att vara smal å fit har aldrig varit särskilt viktigt för mej.
Visst, jag hade inte tackat nej om en magisk fe svingat med sitt trollspö men det är inget jag ansträngt mej särskilt för. Åtminstone inte några längre stunder.
Men nu, 48 år gammal, är jag så "ur form" att jag börjar bli orolig.
Alltså, nästan är-jag-allvarligt-sjuk-?-ur-form.

Sista året med viktuppgång, ingen löpning, betydligt färre å kortare promenader och sommarens långa förkylning har verkligen urholkat all form av kondition.
Jag blir trött i benen av att gå längre än nån halvmil. Jag orkar springa några hundra meter. Jag är så klen i armarna att jag knappt orkar lyfta Noah.
Och är det någonting som är viktigt för mej så är det att orka vara en stark, rolig, busande mormor. En som orkar leka, springa ikapp. En som orkar lyfta och bära dom. Inte nån liten flåsande långsam tant. Och precis DET har jag blivit!
Det står kanske 48 år på mitt körkort, men fysiologiskt är jag minst 15 år äldre. 

Problemet är motivationen, att hålla motivationen mer än några dagar eller nån vecka. Jag är urusel på att göra saker jag inte tycker är kul.
Jag skulle behöva:
Gå dagliga promenader.
Börja springa 2-3 ggr/ vecka.
Styrketräna 2 ggr/vecka.
Gå ner några kilo för att bli mer rörlig. 

Ge mej era allra bästa tips för att få och behålla motivation! Hur har ni gjort?

Det som talar för mej är att jag faktiskt gillar promenader och DEN latmasken kan jag besegra. Jag har börjat springa en gång förut, då fick jag oxå springa ett hundra meter åt gången å vila emellan och på jobbet har jag tillgång till ett gratis gym.

Puss/ Asta