Maj, juni, juli å augusti. Så gick ännu en sommar.

Så passerade ännu en sommar. En sommar som... precis som livet i stort... varit både ock. Regn och sol. Sött och salt.
En sommar som gick och som aldrig mer kommer igen. Och det är fint så, jag känner mej nöjd och jag ser fram emot hösten. Mot mer av lugn, harmoni och rutiner. Hösten är, som trogna läsare vet, min årstid.
Men här kommer i alla fall en liten summering av min sommar.


Maj:



Jag fyllde ännu ett år. Det 48:e i ordningen och firade i en stad som jag blev förälskad i. Barcelona.
Vi var där över fyra dagar ihop med goda vänner och det blev verkligen sååå lyckat.
Det finns inte en chans att man hinner avverka Barcelona på fyra dagar, knappt ens på fyra veckor, men jag fick lite av allt. Framförallt god mat, bubbel i glaset, sol och gemenskap.



I slutet av månaden mördades min bror i centrala Malmö.
Så många år, decennier, som jag oroat mej och väntat på det där samtalet.
Och när det till slut kom så var det ändå en sådan chock.
Ett avslut på ett liv som inneburit så mycket ångest och en början eller fortsättning på en livslång sorg för min mamma.
Det var och det är fortfarande oändligt tungt.


Juni:

 

Min och Lillebrors årliga tradition, eller ja en av våra årliga traditioner. Falkenbergs Pride. En härlig dag som alltid.

Ängla och Kieran, två av mina fina barnbarn, fyllde år och vi var på kalas.
Kaylie, mitt äldsta barnbarn, gick ut nollan och jag var på min första skolavslutning i rollen som farmor.
Det kommer att bli många fler.



Juni var oxå månaden när jag hade semester. Vi var på Borås djurpark en dag och jag var ute och träffade vänner vid några tillfällen, men på det stora hela tillbringade jag den hemma med de mina. Åt å drack gott, badade vid något tillfälle och njöt av gossarna här hemma.




Juli: 




I juli blev jag sams med min pappa igen och vi sågs för första gången på över 1½ år.
Det kändes spänt innan, som att gå på en dejt där man inte riktigt visste hur det skulle bli eller kännas, men vi hade en sagolik dag.
En stor stor sten av ångest föll bort. Jag visste att det hade gjort ont, att det påverkat mej men inte hur mycket för än det blev bra igen.
Det känns som en av sommarens eller till å med årets viktigaste å bästa dagar.



Maken å jag höll liv i vår sommartradition, att åka till Göteborg, bo på hotell och åka med M/S Trubadur där den allra underbaraste skaldjursbuffé serveras till underhållning och musik. Dyrt men värt varenda öre. I år med.

Augusti:



Vi var på Liseberg med min yngsta och äldsta dotter och ungarna.
Vi lyckades pricka in en av sommarens regnigaste dagar och jag var blöt in på underkläderna när vi kom hem.
Men ungarna var rätt obrydda och lyckliga och då var vi oxå glada.
Det var en härlig dag.

I augusti kom äntligen våran resa till Kos och vi hade det verkligen HELT ljuvligt trots att vi alla tre blev sjuka halvvägs in. Vi käkade å badade å unnade oss dagarna i ända. Har en hel del osunt leverne att ta tag i nu... så som GT strax efter kl 10 på förmiddagen, ett par påsar chips om dagen och cigaretter i parti å minut.
Plus 3 kg bjöd den här veckan på vågen.

Nu ska vi alla bli pigga å fräscha igen å sen njuta häcken av årets bästa månad... september.

Puss/ Asta