Köp en tand

Jag fick en kommentar. Från en trogen läsare. Kanske just därför funderade jag på att släppa den. Men...

"Svarte klart finest til deg. Please kjøp ny tann også , da blir du underbar."

Alltså jag ber ibland om smakråd men jag ber aldrig om recension på mitt utseende.
Jo då. Jag vet att jag saknar en tand. Jag är medveten om att det inte är snyggt.
Hade jag haft råd hade jag ersatt den men nu är det som det är, tandvård ingår inte i vår allmänna sjukvård, det kostar en massa pengar som jag inte har.
Och egentligen handlar det inte om det, det handlar om att oombedd kommentera kvinnors utseende och i synnerhet brister i utseende.
Nej! Man gör inte det!

Vi är underbara som vi är. Oavsett hur vi ser ut... längd, vikt, antal rynkor, tänder eller vad det nu må vara. Och om inte andra tycker det så är det deras problem att bära.

Nu är det ju inte så många som liksom jag saknar en tand men jag ser/ hör det överallt. "Goda råd" om hur fin någon skulle bli om de bara...
Ofta handlar det om vikt, ibland om klädsmak och jag blir tokig.
Det är framförallt kvinnor som drabbas av detta tyckande.

Finns det någon som tror att jag valt att ha en tand mindre?
Att jag tycker det är fint?
Finns det någon som tror att en enda tjock människa i denna värld inte vet om att hon är tjock?
Att tjocka (el tandlösa) är korkade och inte fattat att folk ser på oss och tänker på just det?
Det är så respektlöst.

En annan sak som händer mej titt som tätt är att folk skrattar åt att jag skakar i mina händer. Det är något min mormor gjorde, något min mamma, jag och flera av mina döttrar gör. Det kallas familjär tremor. Alltså darrningar utan eg orsak som går i familjen.
En gång bad en kollega som jag tyckte mycket om mej att sätta en nål på en patient. Han hade försökt upprepat och misslyckat. Jag är bra på att sätta nålar och jag satte den oxå på första försöket.
I fikarummet säger han sen (på skoj, jag förstår det): Här försöker man sätta en nål och gör fem försök och sen kommer en parkinsontant och sätter den direkt.
Alla skrattade. Kanske jag med? Jag blev skitsårad.
Jag hade en annan mycket kär kollega. Han stammar. Jag har aldrig hört någon göra sej lustig över det. Med rätta.
Men mina darrningar vet jag inte hur mkt det skojats om. Härmats. Ifrågasatts om jag kan göra mitt jobb.

Alltså, bara låt bli!

Puss/ Asta