måndag 25 september 2017
Kitty och tankar om tolerans
Sporadiskt läser jag Kitty Jutbrings blogg. Här om veckan skrev hon ett inlägg om när hon åkt tunnelbana och en person satte sej bredvid henne. Du kan läsa inlägget här. Hon sa då (jag citerar): ”Asså, jag pallar inte när du luktar så mycket rök, jag är ledsen men jag måste flytta mig.”
Och sen frågade hon sina läsare om hon gjort rätt som sa till. Hon fick väldigt mycket medhåll, men jag var en av de få som tyckte att det var riktigt dyngtaskigt gjort.
Det här med att lukta illa är för de flesta otroligt pinsamt och om det varit mej som hon sagt till (nu röker inte jag till vardags) så hade jag känt mej tillintetgjord och det hade sänkt hela min dag. Jag hade... faktiskt... blivit ledsen.
Det går faktiskt utmärkt att flytta på sej utan kommentarer om man nu känner att man inte pallar sitta kvar.
För så här är det ju. Vi frotteras med främmande människor jämt å hela tiden.
Särskilt om vi bo i en större stad och åker kollektivtrafik. Men även på krogen, caféer, på våra arbeten, i affären möter de flesta av oss en stor mängd människor vi inte har valt. Och människor luktar, låter, ser ut hela tiden.
Men man måste inte gilla allt för att faktiskt bete sej. Vara lite snäll.
Att säga åt en främmande människa att den luktar illa är inte att vara ärlig, det är att vara taskig.
Överlag tycker jag att många verkar ha så lätt att döma sina medmänniskor.
Läser titt som tätt hur människor gnäller om sina medmänniskor. Föräldrar som låter barn äta skräp på tåget, barn som låter, tonåringar som fnissar eller vad det nu må vara. Jag hamnade i en ilsken diskussion med en bekant som kräktes galla över en mamma som gett sitt barn chips till frukost. Hon var urusel olämplig människa som inte borde ha barn. Och kommentarerna höll med.
Usch å fy.
Alltså, vad vet vi om hur andra människor har det?
Varför den här ungen åt chips till frukost? (Hur vet vi ens att det var frukosten?)
Vem vet hur deras morgon sett ut eller vad de hade att vänta av dagen?
Ingenting.
Kan vi inte bara vara lite... lite snälla?
Tycker du Kitty gjorde rätt som sa ifrån och vad tänker du om min text?
Puss/ Asta
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håller med du (medveten felanvändning av ord) - jag brukar, oftast, gå efter devisen att har man inget trevligt att säga kan man hålla tyst. Särskilt när man inte blivit tillfrågad om sina åsikter.
SvaraRaderaJag håller med, hon hade kunnat flytta sig utan att säga något, sen vet jag inte om jag tycker det är taskigt att påpeka att nån luktar rök, det rår man ju faktiskt för. Men som sagt, har man inget snällt att säga kan man vara tyst.
SvaraRaderaSen har jag också problem med folk som blossar allt de kan en sekund innan de kliver på bussen, men då mest för att de drar med ett rökmoln in. Jag AVSKYR röklukt, och tycker många rökare är alldeles för respektlösa mot sina medmänniskor. Jag var själv rökare i många år men skulle aldrig drömma om att röka i en busskur, kö eller på en uteservering där barn satt bredvid. Lite hänsyn kan de definitivt visa.
Jag har också ofta åsikter om hur folk fostrar sina ungar, men tror säkert folk har lika mycket åsikter om mig så där låter jag verkligen åsikterna stanna i mitt huvud. Det var oxå måååånga gånger jag sa INNAN jag fick barn, 'så där skulle mina barn aaaldrig få göra', det har jag fått äta upp både en och två gånger.
Klart vi ska vara snälla, kärlek vinner alltid! ❤️
Hade själv säkerligen rest mig upp och flyttat på mig om någon luktade mycket rök då jag har väldigt svårt för det men jag hade inte sagt något! Precis som tidigare kommentar här så tycker jag vääääldigt illa om när folk röker i en busskur bland folk eller ställer sig precis bredvid en och tänder en cigg, usch och fy! Men de enda gångerna jag verkligen säger ifrån är när jag har mina två små barn med mig annars brukar jag bara flytta på mig. Tänk om alla bara visade varandra lite mer respekt, rökare som icke rökare.
SvaraRaderaMer snällhet till folket! Från folket! Är en väldigt doftkänslig person och får grym huvudvärk av starka dofter alltifrån parfymer till surströmming. Gemensamt är "starkt och mycket". Jag flyttar mig när det behövs, på ett, hoppas jag, diskret och finkänsligt sätt. Till ungarna har jag däremot varit genomrak om de sprayat "för mycket" doftogott. Herregud, jag måste kunna existera i mitt eget hem.
SvaraRaderaÅterkommer till "snällhet". Det är något vi med gemensamma krafter i samhället borde kunna hjälpas åt att återta innebörden av. Att gå från att betraktas som dum, dryg och möta "skyll dig själv-mentalitet" till att värdesätta och uppskatta. Nåt som är väldigt säkert, det är att ingen kommer på sin dödsbädd tänka "om jag bara varit lite mindre snäll".
Kram på dig!
/Annelie
Jag har faktiskt snällt frågat en person om denne skulle kunna tänka sig sitta på annan plats pga röklukt. Men då på långfärdsbuss där jag satt innerst och inte kunde flytta mig och jag kände astmaattacken komma. På tunnelbanan kan man ju däremot lättare flytta sig utan problem och utan att säga något.
SvaraRaderaFör personen var det absolut inga problem och den tackade mig för min ärlighet. Men det är svårt det där!
Jag håller med dig. Jag pallar inte att sitta bredvid folk som stinker rök, det är något av det värsta jag vet, men jag tycker gott att man kan flytta sig utan att säga något, eller som Therese, säga till på ett bra sätt, och förklara.
SvaraRadera/Theresa
Eftersom ni svarat nästan samma allihop svarar jag gemensamt!
SvaraRaderaTill er alla. Kul att ni tyckte till. Många är ju känsliga för röklukt, ibland kan jag oxå tycka att det är lite äckligt men andra lukter irriterar mej mer... blommig parfym, gammalt svett för att nämna några. Så visst flyttar jag mej ibland med. Men precis som ni, med lite finess. Kram