En vecka... eller tre pass... kvar att jobba innan årets huvudsemester.
Jag har redan haft softa veckor. Veckan som var jobbade jag ex bara måndagen.
EFTER semestern kommer jag däremot jobba desto mer!
Varför la jag mitt schema så?
Varenda en kulig grej som kommer under juli och augusti verkar jag ha lagt tjänstgöring på. Surt.
Men istället för att gnälla över det så försöker jag skifta fokus.
Snart är det... trots allt... semester.
Jag tänkte göra en variant på "Tacksamhetsövningen" jag pysslade med förr.
Ni vet, komma på tre saker att känna tacksamhet över varje dag innan man ska sova. Det låter fånigt och jag var skeptisk innan jag började för många år sedan men nu gör jag det då och då i perioder och det är mer effektivt än man kan tro.
Hjärnan är plastisk och fantastisk.
Nu spänner jag bågen och ska gå på jakt efter 100 Guldstunder på semestern.
100 upplevelser, saker, ord eller vad det nu kan vara som förgyllt livet under de tre kommande veckorna.
Tänkte redovisa här efteråt och se om jag kommer i mål eller om det stannar vid 3½ guldstund.
Vad tror ni?`Kan det vara för ambitiöst satt mål av en skeptisk pessimist som jag? Det är ju ingenting att hymla med, jag vet att jag betydligt lättare skulle kunnat hitta 100 saker som gör mej förbannad eller ledsen.
Det är sån jag är.
Just nu har jag så mycket adekvat sorg och ilska som bubblar innanför revbenen att jag behöver aktivt fokusera på det fina. Inte för någon annan skull. Inte för att bli en behagligare människa. För min egen skull.
Jag har oerhört lite planerat för denna sommaren. Så gott som ingenting.
Ingen utlandsresa. Ingen konsert. Inga fester eller besök.
Det kan vara skönt att bara vara. Men det finns en hårfin gräns mellan att på ett soft sätt ta dagen som den kommer å att slösa upp dagarna. Bara låta livet gå.
Kan inte minnas när jag kände så lite förväntningar på sommaren.
Det återstår väl att se om det är bra eller dåligt.
Men jag tror jag behöver min guldstundsjakt.
Hur är det med dej och hur känner du inför den kommande sommaren och semestern?
Puss/ Asta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare