Ja, men det är ju lika bra att erkänna direkt eftersom de flesta av er redan vet om det. Jag älskar Fredrik Backman. Jag älskar varenda kommatecken Fredrik Backman skriver.
Följaktligen har jag läst samtliga av hans romaner, detta är den senaste "Folk med ångest."
Så här står det på baksidan av boken:
"Folk med ångest" är en orimligt stökig komedi om ett gisslandrama på en lägenhetsvisning, där en misslyckad bankrånare låser in sig med en överentusiastisk fastighetsmäklare, två bittra Ikea-missbrukare, en elak mångmiljonär, en sorgsen tant, en höggravid kvinna, en jobbig jävel och ett kaninhuvud. Till slut ger rånaren upp och släpper alla i gisslan, men när polisen stormar lägenheten är den...tom. I en serie dysfunktionella vittnesförhör efteråt får vi höra allas version av vad som egentligen hände, varpå ett klassiskt pusselmysterium utvecklar sig kring frågorna: Hur lyckades rånaren fly? Varför är alla så arga? Och vad är det egentligen för FEL på folk nuförtiden?
Och ja. Det är vad den handlar om å ändå inte.
Det som Fredrik Backman egentligen vill prata om är livet. I denna roman mer än i andra.
Vad innebär det att vara människa? Att vara förälder?
Hur ska ungarna egentligen klara sej när man bara gör fel hela tiden?
När man inte räcker till.
Vad gör rädsla med människor? Vad gör kärleken med oss?
Backman är briljant i sitt språk.
Låt mej ge ett exempel...
Vi gör så gott vi kan. Vi försöker klara av att bli vuxna och älska varandra och begripa hur fasen man sätter i usb-sladdar. Vi letar efter något att hålla i, något att slåss för och något att se fram emot. Vi gör allt vi kan för att lära våra barn att simma. Allt det har vi gemensamt och ändå förblir de flesta av oss främlingar, vi vet aldrig vad vi gör varandra, hur ditt liv påverkar mitt.
Vi skyndade kanske förbi varandra i trängseln idag och ingen av oss märkte det, fibrerna i din kappa trasslade in sej i min ett enda ögonblick och sedan var vi borta. Jag vet inte vem du är.
Men när du kommer hem i kväll, när den här dagen är över och natten tar oss, ge dej själv ett djupt andetag. För vi tog oss igenom den här också.
Och imorgon kommer det en ny.
Fredrik Backman är därtill fenomenal (som vanligt) på att få läsaren att älska, omhulda, känna igen sej och vilja veta mer om precis var och en människa han gestaltar i sina romaner.
Och jag skulle hjärtans gärna läsa mer om framförallt den elaka mångmiljonären, de bittra Ikeamissbrukarna och rånaren.
Det här är inte, i mitt tycke Backmans bästa roman. Inte ens hans näst bästa.
Men han får mej som vanligt att le, gråta, vilja vika kattöron och stryka under all den här livsvisdomen, alla de här finurliga formuleringarna.
Fredrik Backman är ALLTID värd att läsa. Hans romaner är ALLTID väl investerad tid.
Jag ger denna roman en stark och lysande 4:a. Minst.
Puss/ Asta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare