Bok nr 9 i år blev Louise Boije af Gennäs "Blodlokan" som är en thriller.
Jag har för många många år sedan läst hennes "Stjärnor utan svindel" som var den sanna berättelsen om hur hon högborglig och gift med en man handlöst förälskade sej i vänsterorienterade Miam Lodalen. Tyckte väldigt mycket om den, men denna... "Blodlokan"... är något helt annat.
Det är inte den typ av bok som af Gennäs brukar skriva.
"En av sommarens bästa böcker" skriver Aftonbladet på framsidan.
"Blodlokan" är den första i en serie av tre som ingår i Motståndstriologin.
Saras pappa avlider i en eldsvårda och Sara flyttar från sin mamma och syster i Örebro till Stockholm. Till en början bor hon inneboende hos en gräslig hyresvärd och sliter på ett café men rätt så snart lär hon av en slump känna Bella som erbjuder henne jobb på en hipp PR byrå samt att dela hennes fantastiska våning på Östermalm.
Allt vore toppen om det inte snart börjar hända en massa konstiga saker, där ingenting är vad det verkar och där hotet mot Sara blir allt mer uppenbart.
Låter det spännande?
Det är det inte.
Det är helt obeskrivligt fånigt och jag blir helt förvirrad med tanke på att jag har rätt höga tankar om Louise Boije av Gennäs författarskap.
Visserligen räknar jag inte ut slutet för än det är just slutet men det är oändligt med saker jag retar mej på.
En sådan sak är att Sara är 24 år men hon talar, tänker och resonerar som om hon vore strax under sextio... alltså i författarens ålder... det gör alla Saras vänner oxå så det är inte hon som är särskilt lillgammal. När Sara och väninnan Bella ska bedöma en mans yttre är han "Ingen Brad Pitt precis."
Vilken tjugofyraåring har Brad Pitt som referens till det hetaste av det heta?
Det blir inte trovärdigt alls.
Och det slutar inte där. Oh nej, om det vore så väl.
Hela upplägget är fånigt. Sara blir misstänksam och rädd för ingenting, men när saker som verkligen är skumma händer då tänker hon att hon inbillat sej.
Ex. en lampa släcks = jätteläskigt. Nån fotar Sara när hon är själv hemma i badet med hennes egen mobil och lägger ut på hennes Instagram =måste ha inbillat sej. Så här är det hela tiden.
Språket och dialogerna är övertydliga och fåniga.
Jag blir väldigt förbryllad. För samtidigt ÄR det nåt som får mej att läsa ut boken. Till å med fundera på att köpa fortsättningen.
Jag kan inte förklara det med mer än att Louise Boije af Gennäs egentligen är en bra författare men som här helt klart skrivit en roman i en genre hon inte behärskar ett endaste dugg.
Om jag skrivit denna boken hade inget förlag i världen gett ut den.
"Blodlokan" får en 2:a. För spännande idé och för ett språk som emellanåt flyter.
Jag skulle inte rekommendera den.
Puss/ Asta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Välkommen att sätta ditt tassavtryck, ditt avstamp, ditt tyckande.
Bloggen är levande genom sina läsare