Asta recenserar "Tjockdrottningen" av Moa Herngren.

Moa Herngren är en författare som jag tycker väldigt mycket om.
Jag tror att jag läst alla hennes böcker nu.
Nyligen läste jag hennes senaste, "Svärmodern" som i mitt tycke är hennes bästa roman och som jag fortfarande tänker mycket på.
"Tjockdrottningen" hade jag av någon anledning missat

Anni väger över 200 kilo och har inget som helst socialt liv.
Hon har alltid varit mobbad och utanför. Gått från att vara en knubbig unge, till tjock, till fet. Ett "lyftkransfetto" som de säger flera gånger i romanen.
Hon missbrukar mat och godis och lever sitt ensamma liv genom att följa olika konton på sociala medier samtidigt som hon drömmer om ett annat liv.
Om att vara smal å kär, med familj å vänner.
Camilla är en tv redaktör som castar till ett nytt tvprogram, "Du är vad du väger." Hon får nys om Anni och bara måste ha med detta... freak till kvinna.
Camilla är duktig på att bounda och vinner över den skeptiska Anni som så gärna vill vara hennes vän.
Johanna är tvtjejen som fortfarande lever på sin exmans pengar, långt över sina tillgångar. Hon har en tonårsson som väljer att bo allt mer hos sin pappa. Johanna drömmer om det stora tvgenombrottet och erbjuds att göra bantningssåpan. Hennes tvivel får ge vika för hungern efter att få synas och att få in pengar på kontot.
Anni deltar i programmet och efter en trög start börjar kilona rasa.
Alla vill ha en bit av framgångssagan och media sliter å drar i henne för att få en del av kakan om hur lycklig och framgångsrik hon är.
Hon känner att hon borde vara glad och tacksam men i sitt huvud är hon fortfarande 200 kiloskvinnan och hon kan inte skaka av sig känslan av att bli utnyttjad och leva ett liv andra har valt.

"Tjockdrottningen" är en cynisk roman om vår samtid och det är inte svårt att dra kopplingar till Biggest looser.
Synen på kraftigt överviktiga som lata, odugliga och en belastning för samhället präglar hela romanen.
Anni har absolut ett matmissbruk och äter (massor) av en mängd anledningar men rätt snart inser man att alla karaktärerna i romanen har sina missbruk... droger, sms lån, sex, likes på sociala medier.

Jag tyckte mycket om romanens första halva även om den ger en något stereotyp bild av feta människor och missbruk som skavde. Jag tycker att Moa Herngren brukar vara bättre och skickligare än så på att gestalta både karaktärer och mänskliga problem.
Ungefär halvvägs in tycker jag att historien hackar och maler på utan att komma vidare. Att den ältar samma sak i olika former av meningar om och om igen. Det känns onödigt för när den tar slut så finns det en massa saker jag undrar kring hur det gick för olika de olika karaktärerna. De lämnas bara för vinden.
"Tjockdrottningen" har angelägna ämnen den tar upp och skulle kunnat bli så mycket bättre. Jag var absolut road eller kanske snarare engagerad i berättelsen i början men kommer inte undan att om "Svärmodern" var Herngrens bästa bok är detta hennes sämsta.
Den gör mej lite... arg... och då inte bara på det jag som läsare förväntas bli förbannad på utan även på som medievärldens cyniska utnyttjande av utsatta människor och strävan efter "lyckliga slut" till varje pris utan oxå schablonbilden av tjocka.
Betyg: 2+ Knappt godkänd.

Puss/ Asta