Asta recenserar "Nej och åter nej" av Nina Lyyke

Nu har jag lyssnat på norska Nina Lykkes "Nej och åter nej." 

Ingrid och Jan skall snart fira silverbröllop. De lever i villan bredvid svärföräldrarna och i hushållet huserar även de två vuxna sönerna som är så söndercurlade att de inte ens kan torka sej i ändan ordentligt utan att lämna bromsspår som Ingrid får ta hand om.
För Ingrid har allt mist sin glans. Varken jobbet som lärare, äktenskapet med Jan, föräldraskapet till sönerna eller nånting annat får henne att känna något annat än trötthet.
Jan har i sin tur blivit befordrad, fått en tjänst han knappt vågat drömma om, som departementschef. Han kan egentligen inte klaga pǻ sin tillvaro och äktenskapet skänker honom både bekvämlighet och sex en gång i veckan.
Ändå inleder han efter en blöt kväll ett förhållande med sin femton år yngre kollega Hanne.
Hanne som i åratal bytt lägenheter och pojkvänner för att hon alltid lyckas hitta nåt fel på dem hon inte står ut med. En pipig röst eller brus på en balkong.
Nu är de flesta av hennes vänner involverade i seriösa relationer och har barn och Hanne känner att den biologiska klockan klämtar allt högre medan hon börjar tröttna på engångsliggen.
Omväxlande förs historien framåt genom dessa tre perspektiv.

"Nej och åter nej" är en humoristisk, satiriskt berättad historia om vardagliga ganska sorgliga människor.
Den inleds med Ingrids röst. Hon och hennes gestaltning är boken igenom den bästa. Hennes bittra och blaséiga inställning till sin omvärld kan jag fnissande känna igen mej ohälsosamt mycket i.
Jan och Hanne är plattare och målade med större penseldrag som gör dem till schabloner och plattityder.

Jag tyckte att "Nej och åter nej" var underhållande i stunden, tillräckligt för att jag vill läsa mer av författaren, men det lämnar inga bestående intryck.
Betyg: 3 och godkänt.

Puss/ Asta