Asta recenserar "Ödesmark" av Stina Jackson

Oj vad jag lyssnar på böcker jag. Inte särskilt många bryr sej om att läsa recensionerna. Det är okej. Ni har min välsignelse.
Denna gången har jag lyssnat på en bok i en genre jag oftast inte brukar lyssna på, "Ödesmark" av Stina Jackson, en av romanerna som är nominerad till Årets bok 2020.

Scenen är en liten by utanför Arvidsjaur.
Där bor Liv tillsammans med sin tonårsson Simon och sin udda, illa omtyckta och enligt rykten förmögna pappa Vidar.
Liv har levt hela sitt liv (oj, märklig mening) med sin pappa.
Hennes mamma tog livet av sig i en förlossningsdepression när Liv bara var baby. Vidars misstro och fientliga inställning mot sin omgivning  har präglat henne sen hon var liten flicka liksom skulden över att det är hennes fel att mamman är dog.
Som barn och tonåring drömde Liv om att ge sig av från Ödesmark och sin pappa men efter sonens födelse ger hon upp. Kapitulerar. Finner sig. Detta trots att hon varken tycker om, litar på eller egentligen står ut med sin far.
Och många har en ont öga till den gamla mannen eller lust till hans pengar.

"Ödesmark" går som spänningsroman... men jag vet inte, jag tycker den är nåt annat.
Det är en roman med fina miljö och stämningsbeskrivningar men med ännu mer finstämt skickligt berättade karaktärer. Historien är stillsamt berättad och replikerna inte särskilt många men väl utmejslade och trovärdiga.
Jag tycker väldigt mycket om hur Stina Jackson får läsaren att förstå att band till platser och personer kan vara starka och svåra att bryta även om det är dysfunktionellt. Hur mångbottnad relationer kan vara.
Outtalat förstår man som läsare att något kommer hända och en nerv kvarstår genom hela berättelsen fram till upplösningen.

Betyget blir en mycket stark 4:a. Kanske till å med mer, jag får känna efter lite.

Puss/ Asta