Jag är unik (precis som du)

Alla människor är unika!
Det låter ju som den största av klyschor men är inte desto mindre sant.
Vi är original som eftersträvar att bli kopior.
Att passa in har genom den mänskliga evolutionen varit livsnödvändigt, den som inte tillhör flocken klarar sej inte. Frånvaron av eld, attacken från rovdjur eller vad nu stenåldersmänniskan mötte för hot en helt vanlig tisdag.
Numera gör vi det. Överlever alltså, även om vi anses udda och annorlunda men vårt dna vet inte om det.

Scrollade lite på Karlavagnens inlägg och hittade den här rubriken.
Jag funderade lite på vad som är unikt med mej?
Eller nja, inte unikt för jag kan faktiskt inte komma på en enda egenskap eller ett enda personlighetsdrag som ingen annan har men tja, om vi nöjer oss med lite speciellt.
Lite ovanligt.

Kanske att jag ser hunden som min närmsta vän och har gjort så med mina två tidigare mastiffer med. Att jag... alla dagar i veckan... skulle välja hunden framför vilken mänsklig vän (eller partner) som helst. Att jag sörjt mina hundar mer än släkt och nära vänner jag förlorat. Både Märta och Gottfrid utlöste depression hos mej när de dog.

Jag tror oxå att jag är ovanligt bra på att göra bort mej.
Och då menar jag värre pinsamheter än att gratulera en tjock kvinna till en graviditet hon inte har eller att fisa högljutt på ett jobbmöte.
Jag kan verkligen... alltså verkligen... trampa i klaveret.

Jag tror att jag är ovanligt stark mentalt.
Där satte kanske en eller annan som känner mej halvdant i halsen då det är lätt att få intrycket av att jag är både lättskrämd och lättgråten.
Men det är inte riktigt samma sak eller hur?
Jag står pall för rätt mycket skit som jag tror de flesta andra skulle hantera bräckligare.
Kalla det för att ruska av sej, köra huvudet i sanden, låtsas som det regnar eller resa sej på nio men det är vad jag gör. Med rätt mycket.

Sömnen är som många vet min superkraft. Eller snarare brist på sömn och att fungera ändå.
När det var som värst sov jag var tredje eller var fjärde natt och såg ändå hyfsat fräsch (åtminstone inte värre än annars) ut och kunde jobba på.
Det här är en egenskap jag väldigt gärna avvecklar.

Jag är hyfsat verbal med det skrivna ordet, jag har en vacker skrivstil och en välkänt usel sångröst. Motsatsen till absolut gehör. Taktkänslan är ungefär den samma.
Jag har en ängels tålamod med hunden men i övrigt rätt uselt tålamod med det mesta och de flesta och jag är en jävel på att känna in stämningar.
Du kan smila mot mej och prata sött men tycker du inte om mej vet jag det ändå.
Jag är grym på bullbak och pinsamt opraktiskt lagd.
Jag tror (rätt säkert) att jag har ett lägre IQ än genomsnittet, jag är tyvärr långt ifrån smart men jag är i gengäld mer klok än genomsnittet.
Livet har tvingat mej till det.

Vill du så får du väldigt gärna berätta vad som gör just dej unik... eller åtminstone lite ovanlig.

Puss/ Asta