Bort bort bort med det mörka och fram med det ljusa.

Dystra tankar kommer till mej.
Som en inre uppkäftighet när människor säger att de tycker om mej.

Å jag tänker "Ohh really?! Känner du mej???" (det gäller även min släkt och vänner irl)
Jag kanske regelmässigt ägnar mej åt tidelag, är med i nån pedofilring, bedrar min make... med din make, slår mina barn, äter snor när jag ligger å ska sova, knarkar på helgerna, super mej halvt medvetslös å kör bil, snattar kosmetika i affärerna, stjäl från mina patienter, slickar på bestick på caféer och lägger tillbaka dem, skriver hora på grannens dörr, mördar katter när mörkret fallit, blandar giftig svamp i stuvningen jag ska bjuda vännerna på, är med i en nazistisk organisation...
Är du SÄKER på att du tycker om mej?
Haha. Ja jag vet... det är en sjuk hjärna som knåpar ihop sådana tankeexperiment.

Å här ska vi ägna oss åt UPPLYFTANDE tankar. Jaja mensan.
Därför har jag i bästa Mia Törnblom anda satt ihop en liten "Just nu är jag tacksam över." (Skit i att jag inte sprungit på evigheter och att jag gått upp 2 kg, skit i det nu...)

1. Lilla Ängla.
Mitt första barnbarn, som jag träffar alldeles för sällan men som ändå gett livet en helt ny dimension.

2. Lilla Condrad
Ja jag kallar hen i Minis mage så. 18 cm stor nu men ännu inte så tung.
En lätt rundning på Minis mage. I nästnästa vecka ska jag få se underverket då jag ska få följa med på ultraljud.

3. En rolig hemlis
Som jag ännu inte får berätta om men som jag glädjer mej åt.

4. Att Gottfrid är unghund (och så jäkla fin.)
Efter att i flera år levt med ångesten att "Märta börjar bli gammal å hur ska det bli utan henne" är det så skönt att ha en ung hund som förhoppningsvis har många aktiva, friska år framför sej.

5. Jag känner och jag lär.
Jag gör fel, ofta och så in i helvete, men då och då lär jag mej ändå inför framtiden.
Kommer ut stukad men lite klokare förhoppningsvis.
Jag ska inte upprepa min mors misstag, jag är inte hon.

6. Muslukten börjar ge med sej.

7. Jag jobbar en dryg vecka. Sen har jag semester. Visserligen får jag putsa fönster då, men i alla fall.

8. Ni är många som har brytt sej om mej på bloggen. Tagit er tid att läsa igenom och skriva rådande kommentarer. Jag hoppas ni inte tolkade mitt inlägg som att fb och bloggvänner är värdelösa. Så menade jag inte. Jag menar att man trots dem står står ensam när det blåser.

Nu ska jag återgå till min braiga bok... den är jag oxå tacksam över även om jag nog måste konstatera Ergo att Jonathan Trapper ÄR sexistisk. Eller så skriver han bara om såna snubbar.

Puss/ Asta

Ps. Å för er som blev oroliga över inledningen där. Jag slickar aldrig på bestick på café. Jag lovar.