Glädje och oro kring löpningen

Här står hon. Powermormor. Asta som jobbar starkt på att bli sin egen största supporter (lär inte bli så svårt, har inte någon annan men va fan, ni fattar vad jag menar.)
Med obefintlig midja och änglavingar... jo jo men oxå med lungor som pallar att springa sju kilometer.

För det var min runda idag. Sju kilometer, långa stycken på stranden.
Jag hade P1  dokumentär om Soran Ismael i lurarna och kände mej stark, lätt.
Andningen kändes skitbra.
Någonting har förändrats typ sista veckorna. Något som jag inte känt förra sommaren eller sommaren innan när jag kunde springa längre å snabbare.
Jag tycker att det är ROLIGT.
Inte bara skönt efteråt när det är avklarat utan kul just där å då när jag springer.
Och DET är den bästa känslan i världen, det som jag aldrig trodde skulle gå.
Idag sprang jag till å med OM en annan löpare. Det sa kanske mer om hennes fart än min för jag springer inte fort men ändå... känslan.

Smolket i bägaren var att när jag hade cirka en kilometer kvar hem började det göra ont i höger knä.
Gamla läsare minns kanske att det hände i fjol. Som från ingenstans kom en borrande intensiv smärta rakt in i höger knäskål. Det gjorde det omöjligt att springa vidare men försvann så fort jag började gå.
Smärtan dök upp pass efter pass redan efter någon kilometer och tillslut tappade jag motivationen och la ner.
Detta året har jag börjat väldigt försiktigt. Sprungit kort och ofta. Försökt bygga från grunden.
Bytt skor. Jag har inte känt någonting alls.
Men idag kom det alltså.
Inte så där intensivt som sist, jag kunde springa hem, men ändå samma "känsla."
Hoppas verkligen att det var en tillfällighet.
En gång är som sagt en gång medan två... ja, ni vet.

Äääälskar för övrigt mina Adidas supernova glide. 

Puss/ Asta

Mina nya kärlekar

Äntligen! har jag investerat i ett par nya springskor.
Alltså, att jag bara säger den meningen?!
Klänningar, high heels, toppar, till och med jeans men springskor?!
Mina gamla trotjänare handlade jag vårvintern 2013 när jag tog mina första stapplande löpsteg.
Ja, eller mer lufsade mej fram tio meter i taget innan jag höll på att dö.
Eftersom jag befarande att det var en tillfällig nyck att börja springa... jag har ju aldrig frivilligt rört på mej innan... så investerade jag då lagom.
Inhandlade ett par skor över nätet för en femhundring.
Dem har jag haft sedan dess. Sprungit med två vår-somrar.
Jag tycker de har hållit bra och gjort sitt jobb men nu kändes det mer än dags att byta.

Jag hade bespetsat mej på märket Asics men väl på Intersport när personalen tittat på mina slitna skor och analyserat mej då jag sprang på löpband så visade det sej att denna skon... Adidas supernova glide vad perfekt för mej. Jag har ett neutralt steg.
1395 kr tror jag de kostade och nu när jag vet att löpningen är något jag håller i även om det varken går snabbt eller fort så kändes det som en helt okej investering.
Väldigt sköna och riktigt snygga med.
Tjejen i affären sa dessutom att jag sprang väldigt snyggt, satte ner fötterna bra och det blev jag glad över.
Jag har fortfarande svårt att se mej som någon som springer och i mitt huvud är jag en lat å otränad tjockfia så det stärkte upp mitt löparsjälvförtroende.

Är så glad över mina Supernova. Tror detta kan bli inledningen till en liten förälskelse och känner för att gå ut och springa i detta nu men jag har redan sprungit dagens tur på nästan 8 km och nej... jag är inte typen som springer två gånger på en dag så det får vänta till imorgon.

Inne på Intersport gick jag förbi bikiniavdelningen.
Jag har ju redan köpt årets bikini... en svart med vita prickar... så jag skulle "bara titta."
Då kärade jag ner mej i den här!
Dessutom satt den snyggt på och var inte dyr.
Omöjlig att motstå.
Jag gav mej den som present för att jag är så duktig, har slängt vågen, undviker helspeglar naken och tänker starka tankar om funktion, styrka, hälsa å kraft.
Mitt nya jag.

Puss/ Asta