Visar inlägg med etikett det är fan inte jul än. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett det är fan inte jul än. Visa alla inlägg

måndag 24 september 2012

Inga tomtejävlar ännu

 

Idag är det 3 månader kvar till julafton påpekar människor runt om på facebook.
Kan vi inte ta en sak i taget? Njuta av hösten?
Tids nog kommer ju den där "nu-ska-vi-alla-vara-lyckliga-och-harmoniska-å-laga-en-massa-mat-å-köpa-en-massa-julklappar-vi-inte-har-råd-med-och-som-ingen-behöver-hetsen" ändå.
Nej, inte ett ord mer nu om glögg å julklappsinköp å julsånger å gardiner å tomtejävlar på MINST en månad. Minst!

Igår var Gottfrid 4 månader. Mammas lilla prins.
Han växer förhållandevis långsamt och är fortfarande en liten skrutt. Väger ca 20 kg och är väldigt mycket "bäbis."
Jag har idag snokat rätt på en ny valpkurs i grannstaden där jag arbetar.
Tjejen jag tidigare var i kontakt med höll ju kurs "nästgårds" ungefär, men dessvärre skulle hon köra den i ett ridhus och det fungerar inte för någon som är så tokallergisk som jag är mot hästar.
Tyvärr, för hon verkade väldigt vettig och det var ju ett + med det korta avståndet.
Men men, jag hoppas att denna tjejen oxå är bra.
Byrackabyrån hette hennes firma. Via sms har hon lovat höra av sej i dagarna.

Idag har vi varit och miljötränat en stund själva.
Han är lustig Gotte, tycker inte om att gå hemifrån om inte Märta följer med.
De första 100-200 meterna får jag locka å pocka, busa och kalla för att få med mej honom medan han bara vill gå hem.
Sen är det som om han glömmer av att protestera/ ger upp för därefter promenerar han glatt med.
Om det inte är över skolgården förstås...
Det är liiite läskigt. Stora barn som springer och skriker nåt förfärligt. Brottas och jagar varan och lååååååter. Fast deras bollar är lite spännande.
Vi satte oss mitt i smeten och satt där tills Gottfrid först slappnade av och sen blev rastlös.
Han är en försiktig pojke men samtidigt så nyfiken och positiv.
När vi gick hemåt över skolgården kom ett gäng småtjejer i 10 års åldern som blev alldeles till sej å det verkade ömsesidigt. Det blev kram å pusskalas och Gottfrid kråmade och krumbuktade med hela sin lilla kropp så skojigt var det att väcka all denna beundran.

Hur har ni det?

Puss/ Asta