Jag har sju barnbarn men Noah lever jag med och han är den jag känner bäst.
Han har hunnit bli fyra år... det är blandade känslor av att det har gått hur fort som helst till att jag inte kan minnas hur livet var innan riktigt.
Eftersom vi bor ihop så lever ju även jag småbarnsliv.
Jag är annorlunda mot vad jag var när jag själv hade småbarn, på gott och ont.
Men något jag funderar mycket på nu är det här med genus och på att jag önskar att mina barnbarn ska få vara dem de är utan en massa roller å skit de måste uppfylla.
Noah är verkligen världens finaste och en riktigt smart unge.
Han tänker avancerade tankar, han lär sej snabbt... kan en massa saker mina barn inte kunde i hans ålder, han har stor humor och han är väldigt mjuk och kärleksfull. Har en utvecklad empati.
Och det är det där sista, att han är mjuk och kärleksfull, som jag förvisso är väldigt glad över men som oxå väcker en viss oro.
Han är än så länge ointresserad av bilar, sport och annat "pojkigt" utan leker helst rollekar eller med sina djur, sitt lego och sina dinosaurier. Han tycker om läsa sagor, höra historier och att kramas.
För ska man klara sej, och i synnerhet som kille, så måste man vara tuff.
Det är ett hårt klimat där ute.
Jag kan fortfarande känna, om inte rädsla men obehag, av att gå förbi pojkar i grupp i en viss ålder. Det kan komma en boll, en snöboll eller ett glåpord i nacken.
Noah leker mest för sej själv på föris.
På egen hand eller med fröknarna (jo, jag vet att det egentligen heter pedagogerna.)
Inte en enda gång när jag hämtat har han interagerat med andra barn.
Han är för sej själv och verkar nöjd med det.
Och ihop med barn han känner, sina kusiner, så är han med men tar aldrig befälet eller styr leken.
Han är ödmjuk, snäll och har inget behov av att hävda sej.
Fina egenskaper, men egenskaper som samtidigt oroar.
Hur mycket ska man egentligen lära en fyraåring att "ta för sej"?
Hur mycket ska man propsa på att han ska hävda sin egen rätt, att inte låta sej köras över?
Hur hjälper man ett barn till att bli mer mer social?
Måste han bli mer pojkig? Mer klassiskt pojkig för att vinna respekt och intresse i barngruppen?
Och hur sjukt är det inte ens att tänka att en fyraåring inte är tillräckligt "tuff"?
Men man vill ju att han ska ha kompisar och tillhörighet, att han ska bli accepterad.
Hur tänker ni med små söner el små pojkbarnbarn?
Puss/ Asta
När min son gick på fsk lekte han bara med tjejer, och rosa var hans favoritfärg. Han hade också långt hår vilket MÅNGA både barn och vuxna tyckte var väldigt märkligt på en kille (nej, detta var inte 1954). Men han tyckte inte själv att det var en stor grej att vara som han var, han var bara sig själv. När han var trött på att bli frågad om han var tjej pga håret brukade jag säga att de som frågade var dumma i huvudet. Kanske inte var det bästa svaret, men jag tror det stärkte honom i alla fall.
SvaraRaderaSen när han började skolan blev det en väldig uppdelning i killar/tjejer i klassen och min son slutade med rosa och ville bara ha ”tuffa” kläder. Jag kände skräcken ett tag, att nu är det slut med min mjuka snälla pojke som kan prata om sina känslor och leka med alla. Men det blev inte så, och jag kan se en skillnad mellan min son och många av hans killkompisar, att min son beter sig mycket schysstare mot kompisarna, och även om han leker krigslekar och låtsas att pinnar är gevär, så vet han alltid var gränsen går. Han tycker inte att det är konstigt/skämmigt att leka med tjejer och han har fortfarande långt hår.
Jag tror inte att man behöver lära pojkar att vara ”tuffare” för att de ska bli accepterade eller inte bli överkörda, jag tror mer på att stärka dem i deras egna val och i att våga vara sig själva. Att stå upp för sig själva för att de tycker om sig själva, inte för att de känner att de måste göra det i varje situation. Man kan ändå aldrig göra ALLA nöjda, och då tycker jag det är bättre med snälla killar som vet hur man struntar i idioter, än killar som ska hålla på och hävda sin rätt hela tiden.
Är det ett problem för Noah att han leker ensam? Alltså tycker Noah själv att det är ett problem?
Min dotter lekte också väldigt mycket ensam på fsk, men hon ville ha det så, och efter ett tag började hon leka med några andra barn också.
Noah är så liten än, och med reservation för att jag bara vet vad du har skrivit så tror jag att han kommer att klara sig fint. Och så fint som du berättar om honom så tror jag att han kommer bli en jättefin människa när han blir stor.
/Theresa
Ebbe är oxå mjuk, men samtidigt väldigt ’grabbig’, han är högljudd, älskar bilar men även dockor. Leker mycket rollspel med Tora, men på dagis leker han inte jättemycket med de andra barnen. Han gillar att cykla själv eller leka med fröknarna. Och han kan sitta i timmar och lyssna på saga. Han tar stor plats i familjen, bland kusiner och så, men inte i barngruppen. Jag tänker att det kommer när de blir äldre, att de är lite ensamvargar innan de blir typ 5 ��
SvaraRaderaMin son är uppvuxen med två systrar som är 5 och 7 år äldre än honom. Det var mycket tjejlek men han älskade bilar. Lånade storasystrarnas dockbarnvagn för att enklare frakta runt bilarna, alla miljoner han hade. Sen han var liten har han alltid varit känslig, empatisk och lyhörd inför andra.
SvaraRaderaNär han började dagis som 4 åring (hade 15 timmar i veckan) så interagerade han inte särskilt mycket med jämnåriga barn. Han fungerade bättre med barn som var mycket äldre än han själv. Upptäckte att favoritkompisen på fritiden var en kille längs gatan som var typ 6 år äldre än sonen. Dom hade superkul med varandra. Sonen var då runt 8 år men som du kanske förstår var han 8 år men med en gammal själ inom sig.
Nu går han gymnasiet och jo han har fler jämnåriga kompisar idag, dom har nog vuxit ikapp hans mognad men han trivs ypperligt bra i vuxnas sällskap, fortfarande.
Han är fortfarande mjuk i sättet, enormt vänlig, inte den där "tuffa" killen men han är enormt omtyckt av både killkompisar och tjejkompisar.
Jag tror att man ska låta småpojkarna utvecklas som dom vill.
Tuff och hård är inget att sträva efter och har dom ett fint inre så löser sig allt ändå.
Kram