Då har vi hängt i 2½ vecka Bente å jag och det känns jättekonstigt att skriva det.
Det känns som typ... alltid. Ja, eller i alla fall mycket längre än vad det är.
Hon har förändrat sej ganska mycket mot när hon först tog sina trevande steg in i huset å våra liv.
Vi börjar så sakteliga lära känna varandra.
Hon äter skitdåligt, kanske 1/3 av det hon ska och är mager som en vinthund.
Hon äääälskar kattskit och smiter till lådan å frossar så fort hon får chansen.
Hon är jätteduktig och trygg tillsammans med andra hundar (å med katten.)
Hon har rejält med kamplust och älskar att busa... sno mina handskar eller fightas med kopplet.
Hon tycker människor är obehagliga, särskilt utomhus, och skäller på dem om de försöker ta på henne (numera får de inte det.) Hon vägrar att gå och ha dem bakom sej.
Hon vaktar hemma. Skäller och morrar när nån kommer men släpper snabbt om vi släpper in henne.
Hon har börjat försöka säga emot mej ibland om jag tar tillbaka nåt hon inte får ha eller ska flytta sej från där hon inte ska va.
Hon har börjat acceptera kloklippning.
Hon har fruktansvärd tandsten på sina innersta tänder.
Hon sover tätt tätt intill mej hela natten och alldeles oavsett hur länge jag sover (idag till halv två.)
Hon följer mej som en svans inomhus. Är alltid max en ½ meter ifrån mej. Även på toa.
Hon älskar att springa nere vid havet och hon är snabb som en vinthund.
(Kanske ÄR det lite greyhound i henne?)
Jag är galen i henne <3
Puss/ Asta
Hon verkar underbar.
SvaraRadera