Dubbla måttstockar

Jag kör med dubbla måttstockar när det gäller att missbruka helljus.
Om jag får möte med någon som inte släcker helljuset tänker jag irriterat:
"Men släck helljuset ditt pucko!"
Tio minuter senare kan det vara jag som glömt och får sura blinkningar och då tänker jag:
"Ja men lugna ner dej så farligt var det väl inte!"
Lite likadan är jag med antidepressiv medicin, fast tvärt om.
Att äta det själv är ett enormt nederlag och får mej att känna mej klen och misslyckad. Att andra med uppenbart behov av medicinering tvekar väcker frustration "Det är en medicin för bövelen, skulle du struntat i att ta antibiotika om du fick lunginflammation med?!"
Märkligt det där.

Hur som helst har jag börjat med mina antidepressiva igen. Cipralex 10 mg per dag. Det får gå som det (dvs åt helvete) med lusten, jag orkar inte må så här mer.
Hösten har varit oerhört... alltså oerhört... tung.
Det har varit grej på grej på grej.
Och varje sak har sänkt mej ytterligare.
Ångesten har blivit mer å mer lättriggad. Motståndskraften allt klenare.
Och om flertalet av dagarna är kämpiga att ta sej igenom under en längre tid då måste man göra något.
För min del blir det både medicin och terapi.
Jag tänker mej att det är för ett kortare tag den här gången, några månader, tills en del faktiska problem löst sej själv.

För er som inte är så insatta i antidepressiv medicinering. SSRI preparat är inget lugnande eller beroendeframkallande. Det tar inte bort sorgen efter Gottfrid eller mina andra problem. Jag känner fortfarande alla känslor.
Men det ger ett litet skydd. Det ökar trösklarna till att ångest ska triggas igång, de gör en nedstämdhet mer hanterbar.
Det blir till ett verktyg helt enkelt, en krycka som jag behöver just nu.

Störst och bäst effekt har ändå Bente. Hon är minsann inget lyckopiller, hon är mer av en stukad olycksfågel och jag tror att det faktum att våra känslor är samma, att vi båda är lite tilltufsade av livet just nu, får oss att lättare knyta an till varandra.
Hon har en fantastisk själ den här norska flickan. Så varm och så kärlekssökande.

Jag kommer bli okej igen.

Puss/ Asta