Asta recenserar "Ett ufo gör entré" av Jonas Gardell.

Jag har läst (eller lyssnat på) "Ett ufo gör entré" av Jonas Gardell.
Det är del II i berättelsen om Juha Lindström och nu har han lämnat mellanstadiet och börjat högstadiet. Nedan finns recension av första delen, "En komikers uppväxt."

70-tal är på väg att bli 80-tal. Det är kärnkraftsdebattens år, discots och John Travoltas år, punkens och Sex Pistols år. Nu är de 15 år gamla och går snart ut grundskolan.

Jag ville veta mer när förra boken var slut. Ville veta hur det skulle gå för Juah och Jenny.
Det är svårt att skriva en recension på "Ett ufo gör entré" trots att jag tyckte väldigt mycket om den. Det är en fortsättning på precis allt jag skrev i recensionen "En komikers uppväxt."
De utstötta är utstötta. De populära populära (å dryga som fan.)
De som får tillhöra tillhör. De som inte får det fortfarande inte.
Föräldrarnas äktenskap är själsdödande för alla. Mamman fortsätter att svära på finska.
En skillnad, åtminstone för Juha, är att han blir den han är.
Som barn ville han precis som alla barn passa in.
Han lyssnade, härmade, imiterade de coola.
Son tonåring inser han plötsligt (eller ja, egentligen stegvis) att han vill vara sej själv. Och när han väl börjat innebär "sej själv" så långt bort ifrån det vanliga och alldagliga som det bara går.
Han vågar säga nej till de hippa tjejerna en dag när de återigen tigger hans cigaretter. Han vågar bejaka sin vänskap med Jenny. Han viker inte undan när han vet att han kommer få stryk.

Jag känner igen det där.
Även om tonåren kunde vara hårda som fan så var barndomen värre.
Jag ville alltid bli stor. Jag drömde alltid om att bli vuxen.
Inte bli bestämd över. Inte vara rädd jämt. Erövra en självständighet. En frihet.
Och även om jag kanske inte blev hälften så modig eller alls inte så kompetent som jag inbillade mej att vuxna var så är det min favorittid. Lätt.

Betyg 5:a.
Nu har jag börjat läsa (höra) Jenny som är den 3:e och avslutande delen.

Puss/ Asta