"Börja om från början, ta det om på nytt. Varför ska man sörja, tider som har flytt.
Jag mötte en flicka, vi var så kära i varann. Men efter en vecka, bröt hon våra band.
Börja om från början..."
Lyssnade på ljuvliga Lisa Nilsson i bilen hem. Hon är så vacker, så charmig.
Hon talade om känslor så jag både skrattade å "nästan grät."
Hon talade om när hon precis träffat mannen hon skulle gifta sej med.
Å när han gick... så där preeeeecis i början av nåt nytt när man inte ska/ får lov att visa sej allt för angelägen utan skall följa en massa fåniga oskrivna lagar om att verka cool, lite svårfångad, kontrollerad... så skickade hon ett desperat sms.
"Du får inte gå NU!"
Å medan sekunder och minuter gick i väntan på svar vandrade hon runt, runt i lägenheten. Ångestfylld. Redan övergiven. Full av fruktan.
Och så kom svaret "Jag kommer tillbaka, nu, alltid."
Mitt i magen träffade mej denna beskrivningen kring de första stapplande stegen i en förälskelse. Så längtande, så underbart. Så osäkert, så fruktansvärt.
Visst minns man? Å Lisa berättar så bra.
Kanske är du där nu?
Ta då ett råd från en äldre å mogen kvinna...
Skit i konventionerna. Strunta i oskrivna lagar. Visa din längtan. Din desperation.
Vill han/ hon inte ha den... ja men då är det inte din förlust.
Jag är i gammal relation. Det är inte särskilt mycket "desperation" där :)
Men känslan minns jag. Idag extra starkt.
Vi talade nämligen om sånt här på jobbet.
Kvinnor/män/ kärlek/ relationer.
Visst visst,män är från Mars å kvinnor från Venus men jag tror att vi gör det svårare än vad det är. Särskilt i den där första sköra tiden.
Jag tror inte att män och kvinnor skiljer sej i frågan om förälskelse.
Visst, vi tjejer kanske drar iväg lite snabbt... börjar skriva vårt "nya namn" efter första dejten. Aaaaasta Iiiiibrahimmmmoviiiic :) men på det stora hela...
En man som vill vara med dej ÄR med dej. Han ser till att det funkar.
En man som drar sej undan med ursäkter... han är inte särskilt intresserad.
Kanske var han sugen på lite "rumla runt under filten", kanske ville han boosta sitt ego men är han betuttad... då hör han av sej. Precis som du.
Så tror jag.
Söndag igen. Sprungit 2 ggr. Gått rätt dåligt med promenader.
Jobbat mycket. Druckit en del vin. Hållit mej rätt bra vad det gäller godis å sånt.
Det har känts bra på jobbet. Rimlig arbetsbelastning. Kul! Ledig imorgon, vi hörs då.
Puss/ Asta
Fint skrivet om relationer. För så är det ju. Inte hålla på och fjanta.
SvaraRadera31 år gammal, i en ny relation, så osäker och rädd att bli sårad. Känner mig som 20, som 15.
Men han är ju där, stannar kvar, öppnar sig mer och mer, gömmer chokladask under min kudde när jag kommer på besök, håller min hand på stan, hånglar upp mig helt oförhappandes, räknar ned dagarna till nästa gång vi ska ses, kramar och säger innerligt tack när jag hjälper honom med något, ler stort och pussar min kind när jag borstar tänderna eller bäddar sängen, skriver att han saknar mig, retar mig tills jag kokar över, sover nästan på mig samtidigt som han ger ifrån sig små ljud av förnöjsamhet, har massa töntiga smeknamn på mig, älskar när jag bakar godsaker åt honom och får mig alltid att skratta.
sedan vågar han, på grund av tidigare erfarenheter, inte sätta etikett på vår relation och jag går sönder av längtan efter det stabila.
Trots min rädsla att förlora honom så säger jag ofta det jag känner, fast det kanske skrämmer. För det måste man, hur ska man annars veta?
Must be love.
(annars tänker jag radera det senaste halvåret ur mitt medvetande och inte se åt en man på några år till).