Jag är en kvinna som alltid legat i framkant

 Framkant ja.

När jag var tolv var det sex, drugs and rockń roll, vid tjugofem var jag fyrabarnsmamma, som trettiosexåring flyttade mitt första barn hemifrån och nu vid femtifem års ålder är jag fullfjädrad tant som funderar på döden.
Eller i alla fall på pensionen.
Jag har aldrig behövt visa leg på Systembolaget, inte ens innan jag var tjugo och nu tror folk att jag är minst femton år äldre än vad jag är.
I juli funderar jag på höstkläder, kring nyår planerar jag semester.
Glaset är alltid halvtomt trots att jag i hela mitt liv jobbat för att ändra inställning. Visst låter jag som en härlig ny bekantskap?

Härom dagen blev jag kallad för "gullig tant" av en okänd ung kvinna.
Vi kan väl gemensamt smaka på det uttycket!
Visst fattar jag att kvinnor i min ålder är dögamla för kvinnor i hennes ålder.
När jag började röka som tolvåring och det stod nåt om "P-piller och rökning för kvinnor över 35 kan leda till blodpropp" tänkte jag på fullt allvar "Spelar roll, om man dör när man är trettiofem eller sjuttiofem."
Gammal som gammal lixom.
Så visst jag ställer upp som tant.
Obstinat tant.
Manshatande tant.
Bitter tant.
Eller bara rätt och slätt, tant.
Men gullig tant? Vem vill vara det när man är under åttio?
Kanske känns det även efter åttio som ett big no no. 

Ett av mina hundraelva barnbarn heter Astrid och är snart 7 år.
Hon brukar alltid påpeka att jag har ruttna tänder, skrynkliga händer och lång rumpa.
När vi var på ICA härom veckan och handlade varsin påse godis säger hon högt och tydligt i kön: "Jag tycker du ska unna dej att äta godiset i bilen, du är så gammal så du kan dö när som helst."
"Tack för kaffet"... antar jag att tanter svarar på sånt. 

Puss/ Asta