Hej å förlåt

Hej gamla och nya läsare

Välkomna till mitt första blogginlägg på år och dar.
Jag är sååå tacksam gentemot Nina och Åsa som ordnat det här, som ger oss chansen på nytt. Jag tror och hoppas att det kan bli riktigt bra om vi alla vill att det ska bli det. Jag är i alla fall supertaggad på att möta er igen och att få chansen att lära känna nya härliga vänner.
Först vill jag be om ursäkt att jag fortsätter att använda bloggadressen jag hade sist det begav sig och att jag inte har några fancy bilder eller design.
Jag är bra på mycket (nja) men teknik hör inte dit. Kanske kan jag ragga upp lite hjälp och få ordning på det där så småningom.
Men just nu, just nu är orden viktigast!

Jag tänker att jag kör en presentation så ni vet lite vem som står bakom Asta Pastasson, för er som är nya, för er som har glömt.
Heter inte Asta Pastasson egentligen... surprise... men det är sedan många år tillbaka mitt alterego på sociala medier och nätet i stort.
Jag började min bloggkarriär på Amelia i många år för att därefter fortsätta på Blogspot under oxå ganska många år. Efter en bitter och djupt orättvis strid med Fackebook (egentligen ingen strid, de tog ett beslut punkt) blev min blogg bannad jag fick starta på nytt och besöksantalet sjunk som en sten.
Jag blev bitter, jag ÄR bitter (och inte ett dugg långsint 😀 ) la jag ner allting.
Men nu... tadaa... är jag tillbaka. 

Tio år från pension och högst upp i backen som sluttar brant ner mot rollatorer, Tena blöjor och nödbedda anhöringa. Gråhårig, vadderad och med en mycket övertygande tyngdlag som gjort sitt. Jag har gått och blivit tant! På gott å ont.
Bitvis är jag bitsk men jag skulle nog ändå säga att jag blivit mildare med åren, så er jag lyckades reta upp sist det begav sej, ge mej en chans till, jag har absolut blivit snällare! Väljer mina strider bättre.
Ett mähä? Nej, så långt skulle jag inte vilja dra det kanske. Eller jo, kanske lite mähä då.  

Jag har fyra barn, kopiöst med barnbarn och två av landets snyggaste hundar (det kan jag nog vara benägen att bråka om.)
Jag arbetar som förlösande barnmorska om nätterna och när jag är ledig och inte passar någon av de femtielva barnbarnen så hänger jag med hundarna, dricker vin och läser böcker.
Jag älskar havet, sörjer plötsligt rätt hårt att jag i hela mitt liv varit allergisk mot hästar. Jag är fullkomligt omusikalisk och helt utan takt och ton... i ordets alla bemärkelser.
Jag kämpar (trots brist på diagnos) med sånt som är självklart för det flesta, som att ringa myndighetssamtal, borsta tänderna regelbundet och gå å lägga mej på kvällarna.
Jag är skojig (konstigt nog är det inte många som skrattar), älskar mitt land även regniga somrar, röstar vänster (inte nödvändigtvis på Vänstern) och kan knappt cykla. 

Jag tänker mej att jag i huvudsak kommer att blogga om detta oerhört intressanta liv som är mitt men även betraktelser av vår omvärld.
Du är högst välkommen att läsa! 

Puss/ Asta