Vikt som berör

Fick en mängd intressanta tankar kring mitt inlägg som jag skrev igår om vikten.
Ett inte helt genomtänkt inlägg, kvickt nedtecknat sent på kvällen.
Kanske skulle jag idag, lite fräschare i skallen, ha formulerat mej annorlunda men min åsikt står jag för.
Vikt är känsligt att tala om, många som bloggar om en sund viktnedgång eller motion får höra att de "hälsohetsar" och får folk att må dåligt.
Som om det vore... jag vet inte... pretentiöst? att ta hand om sin hälsa?!

Jag säger inte att överviktiga är sämre människor.
Jag säger inte att de som motionerar å tar hand om sin hälsa är bättre.
Jag tycker det inte ens.
Vad jag säger är att det... för de allra flesta (för givetvis finns det undantag, medicinska så väl som psykiska, ätstörningar åt detta hållet oxå, olika mediciner osv), men för nästan alla av oss BEROR övervikt på att vi äter för mycket i förhållande till hur vi rör på oss.
Å det är väl ändå ett val man gör?!
VARFÖR är det fult att säga?!
Ingen människa har sagt att man måste äta sunt och röra på sej, allra minst jag som jojobantat i hela mitt liv och började motionera när jag fyllde 44 år under stooooor kamp mot lättjan.
Men valet görs lika fullt.

Jag om någon borde veta. Hela min släkt är full av överviktiga. Säkert hälften eller fler är missbrukare. Mina gener är smockade av "snabba belöningssystem."
Jag har genom detta oerhört svårt för att hålla kvar i saker jag påbörjat, i långsiktigt arbete och i att allt inte behöver vara trevligt/ gott/ roligt.
Jag får vinna den där kampen i att snöra på mej löparskorna varenda jäkla gång.
För jag låter helst bli.

Låt mej bemöta några av era påståenden.

Nej Ergo, du är inte "tjock trots att du motionerar"... du är inte tjock alls, du har gjort valet (även om du inte säger det högt) å att påstå att du är överviktig blir ju bara tokigt.

Nej Maria, jag tror inte ett skit på att socker är lika beroendeframkallande som heroin även om jag oxå hört sådana påståenden. Du kan DÖ av abstinensen när du tänder av i ett heroinberoende, jag har hittills inte hört någon dö av att inte äta godis (även om det kan va jobbigt.)

Nej Åsa, jag håller verkligen inte med om att det är samma sak att säga "kan jag springa så kan alla" som att säga "jag har ett lyckligt äktenskap, kan jag så kan alla."
Att hålla ihop en välmående och långvarig relation kräver mer än att äta färre kalorier än vad du gör av med, det inblandar dessutom ytterligare en part... OCH du ska ha ganska mycket tur.
Eftersom jag ofta använder frasen "kan jag kan alla" och dessutom inte har ett äktenskap som är tipp topp så antar jag att du "talar till mej" och en liten irritation väcker det hos mej att du gör det via omskrivningar å inte direkt.
En känsla av att bli skriven på näsan.
Noterar oxå att flera andra tyckte det var "bra skrivet." 

Ja Lina, håller absolut med om att ätstörningar inte bara slår åt det magra hållet och att det i sådana fall kan behövas mer än friskvårdskunskap. Kanske även terapeutisk hjälp.

Fortsätt gärna diskutera.

Puss/ Asta

Diskussioner som gör mej förbannad...

 

Ja eller förbannad å förbannad är kanske att ta i. Men diskussioner som får adrenalinet att rinna till då.
Jag slängde in frågan på facebook men har ännu inte fått så många svar... ett i skrivandets stund om jag ska vara ärlig...
Så jag frågar DEJ här oxå...
Vilka diskussionsämnen går du igång på mest.

Här är min 10 i topp...

1.) Överlägset först rasismen och generaliseringarna över invandrare i allmänhet och muslimer i synnerhet.
Varför den är överst? Tja, kanske för att Sverige förändrats så fort på så kort tid.
Att det numera knappt är fult alls att häva ur sej vilka dumheter som helst.
Sverigedemokraternas uppgång som verkar stå helt opåverkat av den ena skandalen efter den andra. Köksbordsrasismen som frodas.
Individer som bångstyrigt framhärdar i sin rätt att på säga "neger"
Man skulle kunna tro att idioti har blivit Sveriges nya religion.

2.) Sexism å allmän kvinnofientlighet.
Brötiga vanliga svenska män som skrockar å talar om kärringar och tonårsbröst. Eller vi kvinnor som snackar skit om andra kvinnor enkom efter hur de ser ut.
Allra värst i denna kategori är när myndigheter inte tar kvinnor på allvar.
När våldtäktsoffer får försvara sin promillehalt, sin tystnad el sin klädsel.
Eller när poliser inte gör sitt jobb och riskbedömer ordentligt när en kvinna anmäler hot.
Det finns hur mycket som helst här. Trots att Sverige ses som ett av världens mest jämställda länder var vi uppenbart inte redo för en kvinnlig stadsminister.
Kvinnor granskas hårdare än män, på alla positioner i samhället.

3.) Nedmonteringen av det svenska skyddsnätet och hjärntvätten av svenska folket mot en mer egoistisk syn på samhället.
"Var och en efter förmåga åt var å en efter behov" har blivit "Sköt dej själv och skit i andra." Utsattheten av våra sjuka skylls på "jag vill inte betala för alla som fuskar."
Det är ett microproblem i förhållande till hur sjuka människor nu tvingas in i system de inte mäktar med, hur barn får leva under knappa förhållande för att deras sjuka föräldrar inte får ersättningar.
Moderaterna kallar sossarna för bidragspartiet.
Hur mycket bidrag ger inte M företagare för att anställa folk på praktik och andra former av oriktiga tjänster för inga pengar alls medan cheferna kan plocka ut storkovan.
Bara jag hör ordet jobbskatteavdrag ser jag rött.
Vad har inte jobbskatteavdrag kostat? Sverige? Den enskilda i åtehållda löner.
Ökade fack och A-kasseavgifter osv.
Å vem har tjänat mest på det?
Den som behövt extra slantar eller den som redan har.

4.) Nedmonteringen av fackets inflytande och den likgiltighet som människor uppvisar inför det. 
Ja det gör mej galen det med å hänger ihop med punkten ovan.
Människor verkar inte bry sej länge, inte vara intresserade.
"De gör ändå ingenting för mej" Vilka "de"? Facket är ju vi... vi alla.
Å bevakar inte vi våra rättigheter så kan vi ge oss fan på att företagsledare och en fackfientlig regering monterar ner de "rättigheter" som våra förfäder stred hårt för.

5.) Diskrimineringen av homo, bi och transsexuella.
Det borde vara självklart Anno 2013 att det inte spelar någon roll vem du älskar och hur du idkar sexuell samvaro. Det borde vara en självklarhet att alla medborgare oavsett sådana petitesser har samma rättigheter och skyldigheter.
Ändå är det inte så.
Å fortfarande anses det fullt acceptabelt att säga "jävla bög" eller tala om hur upprörd man skulle bli om ens barn kom hem och sa att hen älskade någon av samma kön.

6.) Vargjakten.
Mamma mia som det kan brinna till i huvudet på mej när det talas om att utrota vargen. Eller för all del om den sk licensjakt som pågått några år för att som det heter "undkomma genetisk defekter."
Hur man nu avgör det skjutandes i vilda västern stil från skoter?
Å ingen av de skjutna vargarna visade sej ha några allvarliga genetiska skador.
Tvärtom, man sköt vilt. Även diande honor.
Människans tro på sin egen överhet gör mej illamående.
Ska du bo i vargtätt område så stängsla in dina får ordentligt. Du får ju till och med bidrag till det och ersättning för skadade djur.
Släpp inte din hund i skogen där det finns varg. Gottfrid får inte leka på E6:an för att det är farligt att få en bil i huvudet.

7.) Miljöfrågornas prioritet i världen.
Som jag skrev i mitt inlägg nedan. Jag och många med mej har dåligt samvete för att vi shoppar en massa skit, konsumerar för mycket, kör bil för ofta osv.
Men varför tvingar inte politikerna sina befolkningar till större ansvar.
Moder jord lider svårt av allt hon utsätts för och planetens överlevnad borde vara prio 1 för alla makthavare i samhället.
Detta och detta behöver göras. Punkt slut.
Sätt press på bilindustrin och företag. Si å så mkt avgaser får bilar släppa ut efter 2015... fixa det eller kräng inte en enda bil till. Samma sak med all övrig industri.
Sätt press på individen och hushållen. Höj bensinskatten. Höj sopkostnader.
Sänk priset på kommunala färdtjänster. Det ska vara billigt och enkelt att åka buss och tåg. Dyrt att åka bil och flyga.

8.) Sjuksköterskor och andra lågstatusakademikers löner och arbetsvillkor. 
Suck. Behövs det förklaras.
Att vara sjuksköterska är inte längre ett kall.
Vi har ett ansvarsfullt, samhällsbärande yrke och en akademisk examen.
Vi vill ha betalt och kunna leva på vår lön.
Frågor på det?

9.) Att jämföra utsatta grupper med varandra.
Poppis både i fikarummen och på facebook. Att ställa behövande grupper mot varandra. Interner på våra fängelser mot åldringsvård. Flyktingar mot sjuka.
Sverige är ett rikt land. En demokrati. Ett humanitärt land.
Ingen behövande skall ställas emot någon annan.
Över lag är jag rätt irriterad på kriminalvården.
Eller kriminalförvaringen. Som ingen tjänar på. Inte ens offret.

10.) Planerad blandrasuppfödning
Avel är en hel vetenskap. Något helt annat än att para en söt tik med en gullig hane.
Det är ekonomiska kostnader, kunskap och engagemang för att få fram så sunda, friska (och vackra) hundar som det bara går. Nya individer som skall föra rasen framåt, bidra med något.
Att klåpare tjänar snabba pengar på att para sin egen hund där resultatet kan bli hur som helst gör mej tokig.

Uppdrag granskning om "muslimerna"

Jag såg inte Uppdrag gransknings program om imamerna... men det gjorde många andra uppenbarligen.
Jag har ju förstått vad programmet gick ut på. En reporter utgav sej för att vara en utsatt muslimsk kvinna som sökte råd och hjälp hos olika muslimska ledare. Berättade att maken inte var så snäll, att han slog henne, skrämde henne, ville ha flera fruar osv och imamernas råd blev att inte vända sej till polisen utan att acceptera och reda ut problemen inom hemmet väggar...typ.

Det är ju förstås fruktansvärt och helt oacceptabelt.
Oavsett tro eller ursprung är detta Sverige och här gäller svenska lagar.
Jag vill ha sagt det så ingen tvivlar på min ståndpunkt där.

Vad jag vänder mej mot är vad ett program som detta ger?!
Nej,jag vänder mej inte ens... jag frågar,för jag vet inte själv.
Det är av oerhörd vikt att människor som kommer hit från andra kulturer och länder får hjälp att intergreras på ett bra sätt. Att kvinnor får det stöd de behöver för att känna sej säkra och fria.
Att hedersrelaterat våld aldrig någonsin ses mellan fingrarna med och att vi och våra politiker vågar prata och ageera kring detta.
Syftet med Uppdrag gransknings program är säkert just detta... gott... det tvivlar jag inte på.
Men resultatet då?
Leder programmet till ett säkrare samhälle för kvinnor eller leder programmet till att ytterligare späda på föraktet mot muslimerna?

Det är nämligen det som jag har hört när folk diskuterar programmet.
"De där muslimerna,"
Alla över en kam som vanligt.
Muslimerna slår sina kvinnor, muslimerna vill ha flera fruar, muslimerna tycker inte att misshandel ären sak för polisen. Läste en kommentar tex inne hos Lady Damer... "Kan du inte skriva vad du tycker om Uppdrag Gransknings repotage om imamerna? Jag har länge funderat på varför feministerna blir så upprörda över smågrejer inom jämställdhet men inte säger något om att vi importerar en jävla massa kvinnofientlighet från mellanöstern."

Jag har en svärson som är muslim å som varken slåss eller har lägenheten full av fruar.
Jag vet inte... är han undantaget då eller är det bara en tidsfråga tills min dotter vandrar mellan knytnäven och en burkaklädd medhustru?
Jaa!!! Jag är ironisk nu.

Vi måste våga prata om problem som finns. Jag tror en stor nyckel till Sverige demokraternas framgångar ligger i just det, att etablerade partier inte gör det på nåt bra sätt.
Men vi måste oxå sluta att kategorisera människor så här.
"Muslimerna"... det är miljoner olika individer.
Flertalet av dem vill inte spränga flygplan mer än vad du å jag vill.
Om Uppdrag grransknings program skall leda någonstans så bör det ske genom att det sätts press på de aktuella samfunden. På att muslimska ledare skall ta sitt ansvar och byta ut rötägg, föra diskussioner med sina egna och i samhället.

Vad tycker å tänker ni?
TYCK någonting nu.

Puss/ Asta