Vikt som berör

Fick en mängd intressanta tankar kring mitt inlägg som jag skrev igår om vikten.
Ett inte helt genomtänkt inlägg, kvickt nedtecknat sent på kvällen.
Kanske skulle jag idag, lite fräschare i skallen, ha formulerat mej annorlunda men min åsikt står jag för.
Vikt är känsligt att tala om, många som bloggar om en sund viktnedgång eller motion får höra att de "hälsohetsar" och får folk att må dåligt.
Som om det vore... jag vet inte... pretentiöst? att ta hand om sin hälsa?!

Jag säger inte att överviktiga är sämre människor.
Jag säger inte att de som motionerar å tar hand om sin hälsa är bättre.
Jag tycker det inte ens.
Vad jag säger är att det... för de allra flesta (för givetvis finns det undantag, medicinska så väl som psykiska, ätstörningar åt detta hållet oxå, olika mediciner osv), men för nästan alla av oss BEROR övervikt på att vi äter för mycket i förhållande till hur vi rör på oss.
Å det är väl ändå ett val man gör?!
VARFÖR är det fult att säga?!
Ingen människa har sagt att man måste äta sunt och röra på sej, allra minst jag som jojobantat i hela mitt liv och började motionera när jag fyllde 44 år under stooooor kamp mot lättjan.
Men valet görs lika fullt.

Jag om någon borde veta. Hela min släkt är full av överviktiga. Säkert hälften eller fler är missbrukare. Mina gener är smockade av "snabba belöningssystem."
Jag har genom detta oerhört svårt för att hålla kvar i saker jag påbörjat, i långsiktigt arbete och i att allt inte behöver vara trevligt/ gott/ roligt.
Jag får vinna den där kampen i att snöra på mej löparskorna varenda jäkla gång.
För jag låter helst bli.

Låt mej bemöta några av era påståenden.

Nej Ergo, du är inte "tjock trots att du motionerar"... du är inte tjock alls, du har gjort valet (även om du inte säger det högt) å att påstå att du är överviktig blir ju bara tokigt.

Nej Maria, jag tror inte ett skit på att socker är lika beroendeframkallande som heroin även om jag oxå hört sådana påståenden. Du kan DÖ av abstinensen när du tänder av i ett heroinberoende, jag har hittills inte hört någon dö av att inte äta godis (även om det kan va jobbigt.)

Nej Åsa, jag håller verkligen inte med om att det är samma sak att säga "kan jag springa så kan alla" som att säga "jag har ett lyckligt äktenskap, kan jag så kan alla."
Att hålla ihop en välmående och långvarig relation kräver mer än att äta färre kalorier än vad du gör av med, det inblandar dessutom ytterligare en part... OCH du ska ha ganska mycket tur.
Eftersom jag ofta använder frasen "kan jag kan alla" och dessutom inte har ett äktenskap som är tipp topp så antar jag att du "talar till mej" och en liten irritation väcker det hos mej att du gör det via omskrivningar å inte direkt.
En känsla av att bli skriven på näsan.
Noterar oxå att flera andra tyckte det var "bra skrivet." 

Ja Lina, håller absolut med om att ätstörningar inte bara slår åt det magra hållet och att det i sådana fall kan behövas mer än friskvårdskunskap. Kanske även terapeutisk hjälp.

Fortsätt gärna diskutera.

Puss/ Asta