Scenen är ett fikarum på en medicinavdelning.
Tiden är eftermiddag och aktiviteten kaffedrickning.
Sjuksköterskor och undersköterskor sitter å samtalar om ditten och datten.
En undersköterska som imorgon fyller 49 år spekulerar i hur hon vill fira sin födelsedag nästa år, när hon fyller 50 år. Alltså halvvägs till hundra.
Vi deltar alla i diskussionen. För å nackdelen med att ha kalas kontra att resa bort.
Plötsligt tittar hon på mej och min vän Marie och säger:
"Hur gjorde ni då när ni fyllde 50, hur firade ni?!
En sekund av tystnad fylls av nervöst och en smula förorättat fniss.
Jag: Jag har inte fyllt 50.
Hon: Inte?! Hon ser väldigt förvånad ut. "Men... hur gammal är du då?"
Jag (knycker lite på nacken): 44 år.
Hon: Oj då.
Å så tittar hon på min vän Marie, även hon långt ifrån 50 och hon ser dessutom yngre ut än vad hon är:
"Men?! Har du verkligen inte heller fyllt 50?!"
Vi fnissar å skrattar å hånar henne lite över hennes klavertramp och här hade hon kunnat rädda upp situationen och skyllt på våra stora ungar eller att hon hört att jag blivit mormor men istället säger hon:
"Ja, då måste jag se väldigt omogen ut."
(Underförstått att vi ser myyyycket äldre ut än henne.)
Den här undersköterskan är ny på mitt jobb. Vi känner inte varann så bra.
Men av det jag känner så är hon en väldigt mysig, behaglig och rolig... 49 åring.
Jag vill således inte ha några hårda kommentarer om henne här.
Hon menade inget illa... det blev bara lite tokigt.
Men jag tror aldrig att jag granskat mej själv så ingående varje gång som jag passerat en spegel.
Ingående stirrat på mina rynkor. Den slappa huden under hakan och tänkt:
Femtio?! Ser jag verkligen ut som 50?!
Alltså... kanske blir man blind för sitt eget utseende? Ser sin yngre själ.
Jag minns hur min gammelmormor ibland berättade hur hon mött gamla bekanta och hur hon sa "Hon hade blivit SÅ gammal, en riktig tant" (å så var hon väldigt mycket tant själv.)
Nu menar jag inte att man är lastgammal när man är 50. Inte alls.
Men jag är närmare 40 och det ÄR en jävla skillnad.
Vid 40+ kan man fortfarande bli gravid.
Vid 50 är det dags för klimakteriet snart.
Ja ja... det var det självförtroendet det.
Puss/ Asta nyss fyllda 44 år.
Underbart! Nej, du ser inte ut som femtio. Skulle snarare gissa på 40 och menar det, men inser att jag själv är fem år ( nåja, fyra och en halvt) från 40 och därav tycker det är "ungt". Herregud, vad det kändes konstigt att skriva för jag tänkte för en stund att jag är ju ännu runt 28 -30. Men nej, 50 hade jag aldrig tagit dig för. Kram
SvaraRadera40-45 skulle jag vilja vara hela livet. Du har mkt att se fram emot snäckan. Kram
RaderaJa du ålder är lite som det är. Nej du ser inte ut som femtio. Tror däremot att det är lite svårare att avgöra ålder idag än det var förr. Nuförtiden trippar vi inte runt i gabardinbyxor eller tråkiga tantklänningar med kort nypermanentat lagt hår. Vi blir inte "tanter" på samma sätt även om vi kanske har åldern inne för det.
SvaraRaderaKram
Visst är det så. Jag har tänkt på det många ggr när man ser äldre foton. När jag var liten och är med mina morföräldrar... de var under 40 år och ser snarare ut att vara i 60-70 års åldern. Kram
RaderaDet är precis som om man stöter sig med folk om man råkar gissa fel på åldern (uppåt). Vad är det egentligen för fult med att se äldre ut än vad man är?
SvaraRaderaDet är samma sak med vikten. Det är helt okej att säga till någon som gått ner i vikt att den blivit så smal. Men nåde den som säger om man gått upp i vikt. Det är inte ofta någon säger att man blivit tjock.
Jag tror inte 49 åringen menade något illa. Varför skulle hon då rädda upp situationen som du skrev?? Jag tror bara hon var ärlig och tycker så.
Om jag nu ska spekulera i varför du ser ut att ha fyllt 50 år så kanske det beror på att du solar mycket och det sliter som bekant på huden, ger fler rynkor och slapp hud.
Hur det nu är och vad folk än tycker blir vi alla äldre. Det kan vi inte göra så mycket åt, som tur är.
Ha en fin fredag!
Visst kan vi vara lite väldigt åldersfixerade i Sverige o jag förstår att Anonym ovan inte menar det... men "om jag ska spekulera i varför du ser ut som 50..." Inte "varför HON SA att du ser ut som 50..." Känns ganska klumpigt uttryckt. Om Asta (mamma) precis skrivit (mellan raderna) att kommentaren sårsde, så varför upprepa den?! Man måste inte alltid vara ärlig. Det handlar både om hänsyn och social kompetens.
SvaraRaderaSaknar dej. Saknar er. Jäte jätte jätte mycket. Puss
RaderaNästan omöjligt att säga, eftersom jag inte träffat dig i verkligheten - med bara bilder är det nästan omöjligt att avgöra. Så mycket hänger på mimiken och sättet och tala/klä sig/hållning och tusen andra saker för att man ska kunna gissa på en ålder när det gäller kvinnor. I ett jobbsammanhang gissar jag att du för dig med viss auktoritet, vilket vanligen kommer med ett stort antal verksamhetsår.
SvaraRaderaJo det är sant, och i och med alla kommentarer å tjafs blir det en smula uppblåst.
RaderaKollegan är jätte rar och menade ingenting illa, själv försökte jag bara skriva ett "kul" inlägg. Jag har själv väldigt svårt att bedöma ålder... men kanske är jag lite mer smidig och ihärdar inte i att någon verkligen ser äldre ut än vad de är :)
Ta inte åt dig. Kollegan försvarade sitt klavertramp på ett klumpigt sätt. Kanske ville hen bara slippa känna sig dum och då är det ofta lätt att trycka ner dem som fick en att känna sig dum. Omedvetet oftast. Inte så trevligt men förmodligen harmlöst, som du själv påpekar.
SvaraRaderaJag tycker att du är skitsnygg! Förutom att du verkligen är urläcker så är du även smart och omtänksam. Dessa karaktärsdrag gör dig urläcker som person och inte bara på ytan.
Men du är så rar!!! Dina kommentarer lyser ofta... så även idag... upp hela min dag.
RaderaKram på dej vackra, fantastiska kvinna och TACK för att du läser och lämnar avtryck.