Ord står mot ord

Cissi Wallin står åtalad för grovt förtal, sedan hon blev ett av de viktigaste ansiktena utåt i Metoo 2017 när hon offentligt gick ut med namnet på den man som våldtog henne, journalisten och medieprofilen Fredrik Virtanen.
Wallin hade vid flera tillfällen innan detta talat om våldtäkten men då benämnt förövaren som "en mäktig medieprofil."
Våldtäkten skedde 2006 men Wallin orkade inte anmäla för än flera år senare.
Då gick brott aldrig att styrka och anmälan ledde inte till åtal.
Ord står mot ord. 

Brottsförebyggande rådet har gjort ett slumpmässigt urval på 785 våldtäktsärenden under 2016. Och resultatet är nedslående. 736 av de 785 fallen lades ner. Bara fem av hundra anmälda våldtäkter har lett till en fällande dom under de senaste åren. Källa: BRÅ
Gammal källa men jag orkar inte googla fram nya just nu, det har inte skett någon markant skillnad på tre år.
Att våldta någon är enkelt uttryckt ett av de mest riskfria brott du kan begå.
Det ligger i sakens natur att det är svårt att bevisa då brottet sällan sker i i vittnens närvaro. Och som ni ser, i de allra flesta fallen ledde anmälningarna aldrig ens till åtal.
Betyder det att av 785 anmälningar var 736 anklagade män oskyldiga?
Det är svårt att hitta någon konkret fakta, någon evidens, för hur vanligt det är att kvinnor falskeligen anklagar en eller flera män för våldtäkt. Men om man lyssnar på de som arbetar med och kring våldtagna kvinnor... polisen, domstolar, kvinnojourer, socionomer... är det sällsynt helt enkelt för att det är förenat med väldigt mycket obehag att genomgå ett rättsprocess kring detta med egentligen ingenting att vinna.
För att återgå till Cissi Wallin. Vad har hon vunnit?
Ja precis ingenting. Hennes karriär inom tv och massmedia tog tvärslut.
Hon mottar hot och tvivel och hån dagligen.
Hon utmålas som alltifrån manshatande till galen (okej,det steget är kanske inte så stort känner jag själv.)
Hon har inte vunnit någonting. Hon har förlorat massor, inklusive människor hon trodde var vänner. Allt för att hon berättade offentligt vem som våldtog henne.
Ord står mot ord. 

Jag måste erkänna att det är inte alldeles självklart ens för mej.
Det finns något som skaver, det gör det.
Inte så att jag för en sekund tror att Cissi Wallin far med osanning med det hon berättar om Fredrik Virtanen (hon var ju för övrigt inte ensam om att peka ut just honom under Metoo hösten.)
Någonstans tänker jag oxå att principen man skall betraktas som oskyldig till dess motsatsen är bevisad i domstol gäller... och måste gälla... i en rättsstat.
Men jag förstår oxå, och delar så innerligt väl, åsikten om att nog är nog.
Som sagt, fem av hundra anmälningar om våldtäkt leder till fällande dom.
Och då ska vi dessutom ha jävligt klart för oss att ett betydande antal, fler än de som anmäls, aldrig någonsin kommer till polisens kännedom.
Kort sagt, de anmäls aldrig.
Kvinnor är rättslösa. Män kan behandla oss lite som de vill. Risken att straffas är försvinnande liten.
Ord står mot ord.
Och då förlorar kvinnorna.

Så vad ska vi göra?
Vad skulle Cissi Wallin ha gjort?
Våldtagits... och hållit käften om det?
För polis och åklagare har beslutat att det finns inga bevis. Hans ord väger tyngre än hennes. Det finns inget konkret, så hon ljuger nog.
Eller?
Bli våldtagen och tig! Det är det som samhället säger, inte bara till Cissi Wallin utan till alla kvinnor.

Well, det är nya tider nu. Vi tar inte den skiten mer.
Det är nog nu.
Nog!

Puss/ Asta

Skulden, rättsliga principer och män som hängs ut trots att de frias.

Bild: Lånad av Mal Hultgren. Den är fantastisk!

Hör ni, jag tänkte prata om nåt som inte är helt enkelt.
Åtminstone jag har delvis motstridiga känslor.
Det här med att hänga ut icke dömda män på nätet och de fakto att de inte är dömda för brott ändå får problem med sina karriärer.
Vi har ju några aktuella fall just nu.
Skribenten, programledaren och komikern tänker jag på då.
Fredrik Virtanen, Martin Timell och Soran Ismael.
Samtliga anklagade för bland annat våldtäkter. Alla friade.
Och därmed, i lagens namn... oskyldiga.

Jag är demokrat också när det kommer till brott och straff.
Jag tycker inte polisen ska utreda polisen.
Jag är emot dödsstraff även för de allra vidrigaste brotten.
Jag är mycket tveksam till att längre straff har någon som helst avskräckande effekt på brottsligheten.
Jag tycker att interner på fängelser ska ha rätt till bra mat, meningsfulla aktiviteter, idrott, i den mån det går internet, bra sängar, trygghet och framförallt en meningsfull vård.
Jag tycker vi borde ha ett system där resning kan begäras enklare om ny information framkommer.
Jag står upp för att häktestiderna skall minimeras.
Att alla skall dömas rättvist och att inga tvivel får finnas om skuldfrågan.
Jag tycker alla skall ha rätt till en ny chans efter avtjänat straff.
Och jag tycker... egentligen... att den som bedöms oskyldig också är att betrakta som oskyldig.

Men den sista punkten är den svåraste!
När det kommer till brott mot kvinnor och i synnerhet våldtäkter är de fällande domarna få.
Beräkningar finns på att ungefär 1 % av alla våldtäkter leder till fällande dom.
Det ligger i brottets natur. Skam, många som inte anmäler. Rädsla, många vågar inte anmäla. Det är sällan fler inblandade än de berörda och ord står mot ord.
Men det innebär inte att våldtäkten inte ägt rum.
Det innebär inte att offret inte har ärr som kanske är livslånga.
Jag har själv varit utsatt för tre våldtäkter. Skulle man gå efter nuvarande lagstiftning så ännu fler. Samtliga begångna av svenska män... vilket är oväsentligt för mej.  Jag har inte anmält. Jag la skulden och skammen på mej själv.
De av mina vänner som varit utsatta för våldtäkter har heller inte anmält.
Statistiken säger att om vi gjort det så hade de med största säkerhet inte ha fällts. Att våldta en kvinna är i stort sätt riskfritt.
Det betyder inte att det inte skett. Och att det kostat oss en eller ett par terapitimmar och förmodligen en sämre självbild och självrespekt än vad vi annars hade haft.
Jag har bortsett från min egen utsatthet ett fall från min uppväxt jag tänker på i dessa lägen.
En ung flicka, bara ett barn, våldtas upprepat av sin far. Samma man som körde tungan i munnen på mej och tog på mina knoppande bröst när jag var typ nio.
Hon berättade för en skolsköterska. Som kontaktade polisen. Som genomförde förhör. Hon fick genomgå läkarundersökning. Träffa psykolog.
Efter hot av sin egen mamma tog hon tillbaka alltihop.
Sa att hon hittat på.
Alla visste att DET inte var sant. Vi anhöriga, polisen, läkarna, psykologen.
Men han gick fri.
Han gick fri!!! Och satt med på våra jävla kalas och julaftnar i många år efter det.


Om man inte anmäler så kan man ju inte heller förvänta sej någon upprättelse.
Men om man nu har modet, kraften, orken att genomföra en polisanmälan för det brott och den enorma kränkning det inneburit och mannen i fråga frias, är det då rimligt... finns det någon som helst rimlighet... i att offret, inte nog med att hennes redogörelse inte höll hela vägen, dessutom skall hålla tyst???
Ja, jag frågar. För det står samtidigt mot den mycket viktiga demokratiska principen att det i vårt land är domstolen som dömer, och den som frias är att betraktas som oskyldig.
Jag tycker inte att det är helt enkelt.
I det, just nu allra mest omdiskuterade fallet Fredrik Virtanen- Cissi Wallin och där steken nu är den omvända, Wallin riskerar åtal för förtal, är problemet än mer prekärt.
Wallin fick kännedom om att hon inte var ensam om att ha blivit utsatt för Virtanen. Ett dussin andra kvinnor har berättat till henne ( några har jag för mej, har även polisanmält men det kan jag inte svära på) om övergrepp och våldtäkter begångna av samma man.
Cissi Wallin hade inte bara hämnd och rening för egen del i åtanke när hon gick ut med hans namn publikt. Hon ville även varna för en farlig person.
En farlig person, helt olämplig för det prestigefulla och maktfulla arbete han då hade.
Nu har, Fredrik Virtanen, enligt egen utsago svårt att få jobb, hans karriär har gjort tvärstopp och han har problem med försörjningen. Trots att anmälan, som gjordes flera år efter övergreppet, aldrig ens ledde till åtal.
Rätt eller fel?
Ja ni får döma själva och som sagt, jag tycker inte det är enkelt men jag tror på Cissi Wallins redogörelse och jag förstår hennes motiv.
Jag önskar att jag haft modet att göra samma sak med mina förövare.

Puss/ Asta

Uppdrag granskning

Ja ja då. Eftersom ni tjatar så :)

Nu har jag oxå sett det beryktade Uppdrag granskning om Fredrik Virtanens fall.
I mina flöden åtminstone, på Instagram och Facebook, har det diskuterats vilt och de flesta sågat programmet med fotknölarna.
För er som mot förmodan levt under en sten är storyn kortfattat.
I oktober förra året strax efter att Lulu Carter outat Martin Timell som pervo skriver Cissi Wallin på sin Instagram att den kända mediaman som våldtagit henne är Fredrik Virtanen.
Många turer följer. Fler kvinnor träder fram och vittnar om övergrepp från samma man och slutligen blir det ohållbart för Fredrik Virtanen att vara kvar på Aftonbladets ledarsidor och han får sparken.
Virtanen i sin tur anmäler Wallin för förtal och Uppdrag granskning sänder slutligen sitt program som redan innan var kraftigt kritiserat med anledning av att deras team jagat, hetsat och förföljt Wallin och andra kända kvinnor som slutit upp kring henne.
Programmet säger sej inte ta ställning i skuldfrågan utan vill granska hur media okritiskt publicerat och hängt ut en icke dömd känd man.
I programmet får Fredrik Virtanen "prata ut" och det är även en kortare intervju med Cissi Wallin.

Så.
Det här är mina reflektioner...
Fredrik Virtanen tillåts sitta med tårar i ögonen och fingerkamma sin förbannade snedlugg. Han får brodera ut hur han kände den där dagen i oktober när allt exploderade av Wallins Instagraminlägg som sedermera delades av massor men framförallt av Mia Skäringer och Camilla Läckberg som har typ hur många följare som helst och historien briserade på några timmar.
Han skulle följa sina barn till träning. Han funderade på att ta livet av sej.
Han kände att livet var slut osv.
Vad det gäller alla anklagelser mot honom så tillåts han gång på gång förneka med enkla meningar som "Så var det inte", "Det stämmer inte", "Det har jag inget minne av."
Inga besvärliga konfrontationer. Inga skarpa följdfrågor. Inga mjuka heller för den delen.
När det kommer till Cissi Wallin får hon vedervärdiga frågor. Ovärdiga rent av, i synnerhet när de ställs av en kvinna till en kvinna.
Varför hade hon skrattat efteråt. Varför hade hon haft kontakt med Virtanen efteråt. Varför sa hon till en "vän" att hon legat med Virtanen timmarna efteråt.
Vanliga reaktioner hos en kvinna som utsatts för övergrepp och som inte riktigt greppar vad hon varit med om. Jag har själv agerat precis likadant. Vid flera tillfällen.
De gör stor sak av att SvD skrivit att en psykolog bekräftat Wallins berättelse när det i själva verket var en simpel samtalsterapeut men bryr sej inte om att tala med något expertvittne om utsatta kvinnor kan reagera så här.
Hon får även den helt bisarra frågan om hon inte tänkt på Virtanens familj innan hon gick ut publikt med hans namn. Vilket annat brottsoffer får en sådan fråga?

Så.
Tar inte ställning i skuldfrågan my ass.
De gör de visst. Det är det enda de gör. Och de har bestämt sej i förväg för vad de tror.
Trots att de jagat Cissi i månader så är de fullständigt ointresserade av vad hon har att säga. De gör sitt bästa... men hon är svincool, lugn och säker... att sätta dit henne. De skiter i hennes historia.
Och Virtanen kommer undan med att han levde dekadent, tölpaktigt, inte helt reko utan följdfrågor överhuvudtaget.

Jävla skitprogram. Jävla journalister. Jävla syn på utsatta kvinnor.
DET är min analys. Vilken är din?

Puss/ Asta

Paybacktime...

Det verkar onekligen vara så. Åtminstone för somliga.
Tiden har kommit. Klockan har slagit. Den feta damen har sjungit.
Paybacktime för två kända män som enligt en mängd vittnesmål visat sej vara sexistiska, kvinnohatade drägg.
Fredrik Virtanen (Aftonbladet) har valt att ta timeout enligt sin arbetsgivare idag.
Martin Timell (Tv 4) är tills vidare satt ur tjänst.
Mmmm.
Man skulle bra gärna vilja vara en liten fluga på de där herrarnas väggar.
Jag känner med deras familjer, med fruar och barn, men vad det gäller karlslokarna så ska de bara ha det. Det å mer taggtråd där till.

Ändå måste jag erkänna att jag är kluven. Jag tror på kvinnorna som pekat ut de båda herrarna, det är inte det...
Jag är normalt emot uthängningar på nätet.
Det är domstolar som skall döma och de skall döma efter bevis. Var och än är oskyldig tills motsatsen bevisas. Så måste en rättsstat fungera.
En människa skall inte godtyckligt dömas av folket utefter rykten och hörsägen, sånt pysslar stater med som vi inte gärna vill identifiera vårt rättssystem med.
Å andra sidan. Män som Virtanen och Timell har det ryktats om i åratal.
Cissi Wallin polisanmälde våldtäkten flera år efter att den begåtts och Virtanen friades... så klart. Så lång tid efter står ord mot ord å det har ingen hamnat i finkan över.
Timell har varit på tapeten vad det gäller snack om sexuella trakasserier och misshandel av sin fru fler gånger än Äntligen hemma har haft säsonger.
Nån gång måste de straffas för vad de utsatt alla dessa kvinnor för.
Och blir det inte med fängelse så får det väl bli genom att deras goda namn dras i smutsen då.
Fel med folkliga domstolar ja. Men hur fel är det inte att kräva att brottsoffer dessutom ska tiga still?

Jag har själv många många gånger dagdrömt om att konfrontera en del av de män som utsatte mej som ung. Tyvärr vet jag inte vad de heter. En del av dem hade förnamn då, en del var främlingar.
Men jag har drömt om att ringa på dörren mitt i fredagsmyset eller dyka upp på jobbet på eftermiddagsfikat och bara "Tjena! Minns du mej?"
Jag förstår behovet av hämnd. Av att slå tillbaka.
Men för min del är det oxå... åtminstone i ett par av fallen... en genuin undran.
Förstår han nu vad han utsatte mej för? Har han tänkt på det någon gång? Har det på något sätt plågat honom senare i livet?
Tyvärr tror jag svaret på frågorna är nej.

Puss/ Asta

#me too

Numera avhoppade Sverigedemokraten Hanna Wighs anklagelser om sexuella övergrepp och trakasserier från partimedlemmar blottar på ett utmärkt sätt svensk kvinnosyn 2017.
I oändligt många trådar på nätet och diskussioner framkommer den ena obehagligheten efter den andra. Det är inte bara av män. Och det är inte att bara är Sverigedemokrater.
Misstro. Teorier om varför hon "säljer ut" en partikamrat.
Att hon blivit dumpad. Är svartsjuk. Som ren hämnd, detta hitte på.
För självklart är det inte sant. I så fall skulle hon väl ha gått till polisen och anmält.
Eller skött det internt, de hade ju ändå haft en relation.
Jag kräks.

Hollywoodmogulen Harvey Weinstein visar sej ha kladdat, tafsat, trakasserat och våldtagit halva den kvinnliga skådespelareliten over there.
När en kvinna vågade berätta öppnades en kran av ord och redogörelser.
Branschen måste ha vetat. Precis som Sverigedemokraterna visste.
När det är Angelina Jolie som berättar har folk valt att förfäras. När Hanna Wigh berättar ljuger hon.

Precis nu exploderar Cissi Wallins offentliggörande av den man som i hennes ungdom drogade och våldtog henne. Ni som läst Wallins blogg el följt henne på andra forum vet att det har hänt, hon har berättat historien vid flera tillfällen.
Nu har hon även sagt vem det är.
Fredrik Virtanen. Då hipp å cool mediakomet, nu etablerad och en av Aftonbladets stora skribenter.
Det återstår hur hans arbetsgivare kommer att hantera det här. Om de är lika sugna på att skriva om detta som om Hanna Wigh och Angelina Jolie.
Cissi Wallin har min fulla kärlek och respekt!
Men redan nu ha facebook och instagram exploderat i hashtagen #me too.
Mina flöden är fulla.
Kvinna, på kvinna, på kvinna, på kvinna berättar att oxå de har blivit utsatta.

Jag har tidigare berättat på min blogg flera gånger om ett urval av de sexuella trakasserier och värre övergrepp som jag blivit utsatt för. Som barn, som tonåring, som kvinna.
Det är ett axplock av händelserna och kanske sådant som jag vet att flertalet håller med om är just övergrepp.
Men jag har varit med om mycket mer och som kvinna är man aldrig säker på att det inte ska hända igen.

Det ÄR något med attityden mina vänner.
Få bortförklarar våldtäkter men en näve som klämmer om en bak, en kik ner i en urringning, en kropp som pressas mot en i en hiss mellan två våningar.
Jag har upplevt en hel del sådant. Det har de flesta kvinnor jag mött.
På tidigare arbetsplatser och inom bekantskapskretsen och jag har hört hur det ursäktas av andra, även bland kvinnor, att jag skulle ha en flörtig attityd. Att jag skojar. Skrattar.
Underförstått... att jag bjuder in. Min uppsyn bjuder in till att bli fastklämd och viskad snuskigheter till i en hiss.

En vän sa det till mej en gång. Jag blev vansinnigt ledsen. Arg. Kände mej förrådd.
Det stampade på saker, grövre saker jag upplevt som ung och där jag fått skylla mej själv.
Det är många år sen. Vi har pratat om det. Vi är vänner än. Men det finns kvar inuti mej, en skärva tillit som gick förlorad.
Och till min väns försvar så måste jag säga att det ändå ÄR så. Finns en sådan attityd hos väldigt många av oss. Den att det inte är så farligt, att det bara var på skoj, att det är en komplimang eller "om du bara inte hade..."
Skulden läggs i kvinnans knä. Det är jävligt hög tid att lägga den där den hör hemma!

Puss/ Asta